Då lägger man ner.

När man inte orkar stå där och leta med ögonen, fingret redo på hens nummer på mobilen, bland alla svartklädda blase’ungdomar som fyller lungorna med rök vilket ungdomar gjort i alla tider. Ja, min far har berättat det.

När man inte vill höra ”- morsan, jag pissar på skolan idag” (direktöversatt från italienskt slang om att man skolkar) någon mera gång.

När man inte mera vill bli frestad att utdela den där örfilen, som dock kommer direkt från hjärtat, vid den miljonte provokationen.

När man inte vill stå där och skrika och gråta och vara galna morsan och sen gå och skämmas framför lärare för att man är den där galningen man är. Dessutom helt okapabel att få skitungar att lyssna.

När man inte vill sitta uppe längre till sent och vänta trots att huvudet för länge sen ligger på kudden i sängen för att upptäcka att en unge gjort hål i sin näsa (inte hålet jag är arg för utan mera att han gör det i smyg hos whoknowwho) och en kommer hem med sugmärken (inte det heller problemet mera då att han väntar på buss långt ute i tjotahejti). Enda behållningen är att man äntligen får se en film till slut.

Då släpper man. -Gör vad ni vill! Kom bara inte och fråga mig något mera. Mammakontoret är tillsvidare stängt. Kanske bloggen med. Börjar bli ordentligt trött faktiskt.

Goodbye!