Jag har projekt. Ibland för många. Några har jag sedan länge pågående. Som denna 1800-talsduk jag hittade i mors samling med veckotidningsmönster. Jag frågade om jag fick ta det för ett antal år sedan. Hon hade redan börjat få stora problem med synen så det var okej att jag snodde det. Sen låg det tills jag hittade ett garn jag gillade. Nu har jag jobbat på de olika delarna i något år (ja, detta är ett verkligen långt utdraget projekt).

Alltså är det dags att få ihop det hela. Pilligt värre.

Det blir säkert bra. Fast det ser lite si och så ut just nu. Kliar mig ofta i skallen och vill springa härifrån. Inget är lätt. Men det har ju ingen sagt att det ska vara heller.

Kul är det åtminstone. Och så lagom att pyssla med en regnig, mullrig dag.

Då knappt ens vovven vill gå ut.