Jag är med på en ny skrivutmaning denna månaden på Instagram. Den tar all min skrivplanering…eller jag låter den ta allt mitt tänk kring skrivandet. Först blir jag lite stressad tänker att jag borde så mycket. Precis som om jag hade en deadline. Det har jag ju inte. Med mitt skrivande kan jag ju flumma på som jag vill. Ingen står där med kontanterna eller piskan och viftar. Jag har bara mina egna uppsatta mål. Det är ju i total frihet jag kan möblera om både här och där. Målen också. Helt plötsligt släpper en tyngd från mina axlar. Jag kan använda mina kanaler hur ofta eller hur lite jag vill. Jag kan sjunka djupt ner i min soffa och bara invänta att alla tankarna ska falla på plats. Helt plötsligt gör de det. Som om jag öppnat en hemlig dörr. Jag låter kanske inte riktigt klok men ju mer jag skriver desto mera kommer till mig.

Sittande mitt i trädgården i den flödande vårsolen dyker ena ide’n efter den andra upp.

Ligger i Savasana och det kliar i mina skrivnerver.

Plockar varor i snabbköpet och det plingar i min skalle av input.

Jag kan bara haka på och plita ner på mobilen, pc:n och skrivboken, vad som än finns till hands.