En gång i tiden…

trodde jag att jag skulle skriva en bok.

Det tror jag inte längre. Tappat ideerna. Ibland är ideerna för många. Saknar den disciplin som skrivaenhelbok kräver. Man ska förstås aldrig säga aldrig. Just nu säger jag aldrig.

En gång i tiden trodde jag att jag skulle flytta tillbaka till Sverige. Det tror jag fortfarande fast i en annan form. Kanske som spöke. Ha ha ha, trodde ni på det?!? Nej, men jag får klura mera på detta ju.

En gång i tiden, inte alls länge sen, trodde jag att jag skulle bli yogalärare. Jag har varit det. Jag är det. Äsch! Ni vet en sån som har sitt eget ställe. Ett litet ställe. Vanda Scaravelli var lärare tills hon dog 91 år gammal. Hon hade aldrig stora klasser. Det suger jag åt mig i väntan på att ”rätta stunden” ska infinna sig.

En gång i tiden trodde jag att jag skulle tillbaka till naturen. Fast det är jag ju. I min lilla trädgård som levererar rosor just nu i rasande fart.

En gång i tiden trodde jag att jag skulle leva omgärdad av djur. Fast aldrig att det skulle vara sköldpaddor.

Och så gör jag det och blir överlycklig när jag hittar den där lilla överlevaren som jag släppt ut från inhängnaden och sen trodde att de stora sköldpaddorna tagit kål på.