ser jag alltid en ljusstråle.
Han ser mörkaste molnen.
När sonen hoppar frukosten och far iväg som ett jehu långt innan skolingången ser jag kärlek och viljan att leva.
Han ser anorexi och framtida skolk.
I de svamp och ohyre-angripna rosorna ser jag det gröna som sticker fram.
Han ser död och begravning.
Jag vet inte än vem som har rätt, om nu nödvändigtvis någon bör ha det, men våra rosor blommar igen.
Pranayama i Rom 
Nessuno ha ragione, tutti abbiamo torto, sono solo due facce della stessa medaglia
GillaGilla
Jag håller på dig. 💖
GillaGilla
❤
GillaGilla
Fint skrivet,som alltid 🙂
Att vara positiv eller negativ,det är frågan 😉
Jag väljer alltid den positiva sidan,hoppet sinar aldrig och vinner oftast. Jag kan helt enkelt inte se det mörka,det finns inte i min värld.
Då och då när det sorgliga inträffar och det negativa vinner blir jag nästan alltid förvånad,så hårt tror jag på ljuset. .)
Kram på dig ❤
GillaGilla