Hurra!

På kvällen den 17 november 2001 kom äntligen min första guldklimp.

Livet förändrades då. Totalt. Om själva födelsen har jag redan skrivit här.

Ni har också fått följa vår kamp med skolan och nu sist avhoppet.

Han är så mycket denne unge. Rolig, gör rysliga grimaser och skämtar vilt så att man knappt kan få till ett ordentligt foto på honom. Godhjärtad, vänner och tjejen kan räkna med honom alltid. Arg, hans känsla för orättvisor slår ibland över och han är tyvärr inte rädd för att ingripa med knytnävarna…tyvärr. Drömmare, förlorar sig i ofta i det blå. Tappar bort sig…som någon annan jag känner. Envis, om han har fått för sig en sak kan man glömma att han ändrar uppfattning. Detta kan ibland göra att man blir fullständigt galen på honom. Dock bör man ta det lugnt, han kan göra en u-sväng när man minst anar det. Disträ, man måste upprepa saker massor av gånger för att han överhuvudtaget ska komma ihåg det. Och så får man hålla tummarna för att han verkligen minns vad man sagt. Konstnärlig, det är han som brukar formulera och utforma födelsedagskorten i denna familj. Ofta med origami grejer i. Så denna gång har jag fått gnugga mina kreativa celler och göra ett kort till honom.

20181117_1130382119925183.jpg

Det blir uppskattat.

Ja, denne unge man blir alltså 17 ikväll. Vi firade honom på lunchen med farfar. Ikväll är han beslagtagen av tjejen.

Bildspelet är äldre foton, så klart. Skulle inte våga sätta inte dagens bilder här. Dessutom blir det bara med de mest groteska grimaserna man kan tänka sig.

Detta bildspel kräver JavaScript.

En reaktion på ”Hurra!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s