Ner eller upp?

Om man har tagit söner i båten måste man på något vis navigera dem mot en säker vuxenframtid. 

Hmmm! Det känns väldigt överväldigande just nu. Som om båten gungar förfärligt våldsamt och kan tippa över när som helst. 

En unge säger kloka saker om att gå en kurs för att kanske bli rörläggare (som morfar) eller nåt ditåt, ena veckan, för att sen dra tillbaka allt och mena att kurser bara är till för att göra kurshållarna rika och ingenting annat , andra veckan. Själv får man aldrig se tillstymmelse till något jobb efter praktiken, menar ungen. Därför förkunnar, denne son , att han ska bli ” reseller”, en ny form av investerare som säljer  kläder, eller skor eller what ever, mycket dyrare än vad han köpt in dem för. För mig talar han turkiska. Jag förstår absolut inget av det där med investeringar och att sälja. Men han har kanske rätt. Själv har jag ju sagt åt mina ungar att de måste tänka nytt. Fast en gammaldags rörläggnings- eller elektrikerutbildning är väl inte så fel att ha i bagaget heller?! Att ta fram när inget annat funkar. Rör och el kommer ju att finnas kvar…eller???

En annan unge lovar och svär att skolkandets- och ”komma sent till skolans”- tid är död och begraven. Sen får jag veta via elektroniska helvetesregistret att han inte är i skolan, kontaktar min blivande politikerunge (åtminstone i Italien hoppas jag) och får veta att han sitter i lärarrummet, som straff för att han kommit försent igen, hela dagen. Förstår varken min unge eller skolsystemet. Hur kan han komma försent som bor på gångavstånd till skolan? Jag ser ju honom gå hemifrån en halvtimme innan. Hur kan skolan tro att det ska funka som ett straff att sitta i lärarrummet och göra ingenting hela dagen för en unge som vill göra; ingenting? Detta är för mig en gåta.

Ja, när det är så vill jag bara kapsejsa båten och virvla ner i djupet.  

Exif_JPEG_PICTURE

Nog inte så dumt där nere ändå…

Fast något säger mig att jag måste ha tålamod. 

Mera tålamod.

Jag får lära mig av sniglarna helt enkelt. 

De kan det där med att ta sig upp så småningom.

Solöga; Ta det lugnt och allt ordnar sig. Min gåva till dig är att känna förtröstan inför livet. 

En reaktion på ”Ner eller upp?

  1. Ja vad ska man säga, jag vet inte, men de blir vuxna en dag och du kan bara hoppas på att något av det du sagt har gått in. Jag förstår din frustration och jag är sååå glad att mina ungar är vuxna nu, men problemfritt blir aldrig livet. Sedan börjar oron för barnbarnen.
    Kram

    Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s