När man är mentalt trött går det ut över kroppen. Allt blir tungt.

Just nu känns som om hela universum är emot mig. Detta vet jag mycket väl att det inte är sant, men i allafall. Det känns som jag har ett enorm berg framför mig och noll ork.

Då plockar jag fram mina ljusslingor. Det bästa jag vet med julen är just ljusen. Jag vill bara ha fler varje år. Äldsta sonen hjälper mig att montera små pappersstjärnor jag hittat på IKEA. De ser inte mycket ut för världen och är krångliga att få grepp om, men sonen får in en bra rytm och så kör vi varannan pappersstjärna och varannan snökristall från förra året.

Resultatet blir helt fantastiskt och ljuset de sprider kastar mönster på min bokhylla. Ja, det är min bokhylla för det är bara mina böcker som står där. Och ja, jag ska rensa. Jag lovar! Fast inte nu. Nu ska jag bara bona till julen

Den fina pimpade ljusslingan får hänga över min systers barn. I en varm omfamning liksom. Hoppas de känner det på avstånd, när jag nu inte ska åka dit i år.

Lyckas få liv i de slingor jag hittade under min mors säng i somras också. Det ger ett mjukt varm sken. Så fina!

De får lite krama ett minne från farmors kök. En liten kanna i mässing.

Så där ja! Mera kramar och massor av ljus.

Genast känns det lite bättre.