Jag drömmer massor just nu. Drömmar som fastnar. Det är alltid barn med. En gång är ett lodjur med. Flera gånger är jag i farmors kök. Igår natt med. Men inte i hennes nyaste kök, det som blev med badrumskakel på väggarna. Farmor ryckte på axlarna åt det och sa att det inget gjorde att farfar valt fel. Att ha snäckor på väggarna kan man väl ha i ett kök med.

Nej, mina drömmar är alltid i den gamla varianten. Den med skrubb mellan vask och spis. Innan jag sorterar tidningar, av någon anledning där, lägger vi en sovande inlindad baby på två sammansatta stolar.

Jag googlar så klart loss på drömtydningar. Hittar detta om barn:

Bilden av ett barn kan handla om din egen försvarslöshet eller mana dej att minnas något särskilt från din egen barndom.

Alltså…jag är ju i min älskade farmors kök. Där jag spenderade stor del av min barndom…;

Köket är centralt för mat och näring i alla dess former. I drömmar är köket en feminin symbol.

I mitt vakna jag undrar jag vad som hände med skrubben. Den måste vara igenmurad. Finns då hålet bakom…Något särskilt från min barndom…hitta min sanna story…gå tillbaka…för att förstå bättre…feminin symbol…

Helt exalterad plockar jag fram Solögaboken igen. Måste bara se vad det står om lodjur;

Stå stark i din egen visdom. Min gåva till dig är att inspirera andra.

Du inspirerar andra när du gör verklighet av dina ide’er.

Får helt enkelt se till att göra det då. Hur svårt kan det vara liksom?