Jag knäpper några bilder där jag ligger i Savasana. Ja, för er som undrar har jag mobilen med mig när jag gör yoga för att jag har min yoga-timer på den. Så att jag inte ska ligga kvar hela dagen av misstag liksom ha ha ha!

När jag var barn/tonåring låg jag ofta så, platt på mina föräldrars gräsmatta och stirrade upp i det blå. Oftast fanns det moln där som formade olika figurer eller bara flöt förbi. Det fanns dock Alltid fåglar. På den skånska himmeln; råkor och glador samt någon ormvråk. Fast även svalor. Precis som på den italienska himmeln.

Här får svalorna, sedan en tid tillbaka, snällt samsas med fiskmåsar och papegojor. Båda skränar. Båda är livsfarliga för mindre fåglar.

Fast högt däruppe är det svalorna som gäller när jag plåtar. Ibland dyker de ner och plockar något från fönsterkarmarna på huset bredvid. Jag antar att det är till bobygge.

Jag skulle kunna ligga i evighet såhär. Precis som förr. Det finns inget så vilsamt. Samtidigt får det mig att tänka. T e x undrar jag varför jag inte kan ligga såhär hela dagen. Hur gör man det och får betalt samtidigt?

Där fick jag något att ta med mig när jag avslutar ett jobb och springer vidare för allt som måste hinnas innan jag intar den svenska gräsmattan nästa fredag.