Jag hinner göra ett jobb som jag aldrig trodde jag skulle ha gjort förr bara en stund sen. Ett komplicerat översättnings-och tolk jobb, som jag får sent i min hand. Sedan blir det omändringar i ett rum utan luftkonditionering och en utomhustemperatur på närmare 40 grader. Därefter sitter jag faktiskt lugnt och läser upp eländet i en raketfart för att alla ska få bli fria från detta rum och hela baletten samt får nästan hurrarop från folk som undrar om jag ofta gör sådant. Ha ha ha, aldrig! Vet inte om jag någonsin kommer att göra om det trots att jag lite på smyg, på kvällen efter, sitter och googlar på distansutbildningar som tolk. Sadla om. Byta liv. Ha ha ha! Vad denna tant kan få för sig med en överhettad hjärna.

Dagen efter har jag ett lugnt häng på soffan med min minsta tonåring som känns som guld för mig.

Jag hinner också gå på en kvällsyogalektion där jag sen får springa som en tokig då jag är grymt försenad till ett möte med en närstående som inte tolererar ens fem minuters överskridande.

Jag får också till det med en kväll i vår trädgård med människor som jag egentligen undrar vad vi delar för intressen…inte människovärdes sådana åtminstone. Trots det blir det trivsamt utan att vi ryker ihop.

Därefter bryter helvetet loss mitt i vargtimmen.

Nej, jag varken orkar eller kan berätta nu. Kanske sen när allt, om det gör det, lagt sig. Panikattacken är över och varade tack vare min andningsmedvetenhet en kort stund. Spillrorna plockar jag fortfarande.

Jag vill bara säga att det är en jäkla tur att jag har min yoga, meditation och vissa vänner. Både på nätet och i det ”verkliga livet”.

Suger på det. Karamellerna. Mellan ett tokspring efter ett annat. I ett perverst överlevnadsförsök.

Jag önskar att jag kunde säga att jag inte är ledsen. Men det är jag ju. Så jag bjuder egentligen bara på en stulen bild från yogan i parken efter en galet varm dag och innan min personliga storm tog tag i mig igen.