Jag har börjat ett mänskligt samarbete dessa dagar.

Första mötet känns lite uppjagat. Alldeles för nervöst om än positivt.

Vi bestämmer oss för att göra om det på min hemmaplan redan dagen efter.

Vederbörande presenterar sig med en blombukett där en lysande solros sticker fram.

Jag bara älskar solrosor. Blir så glad av dem.

Vi samtalar, äter pizza, förmanar lite grann, berättar lite och det känns betydligt bättre än dagen innan.

Jag tänker att det säger så mycket om en person, de där ”små” detaljerna.

Att denne person bryr sig. Att kärleken lyser igenom även när hårda ord kommer ur munnen.

Detta blir bra. Det kan bara bli bra.

Tänker jag och funderar på att odla solrosor i min trädgård nästa år.