Ilskna elefanter

Min dag börjar tidigt.

Maken är först ur säng fast jag brukar vara vaken innan. Vill inte gå upp. Försöker lura dagen lite till. Så fort jag sätter fötterna på golvet så är racet igång.

Om det är en lugn dag och ingen ska iväg någonstans smyger jag in i vardagsrummet med min yogamatta i högsta hugg. Annars sparkar jag igång kaffekokare och hundmat och allt som hör till.

Om en eller två söner ska upp (En är hemmasittare med vissa ”uppföljningstvång”. En projektjobbar på olika tider ) får jag liksom ta sats och kolla så att jag har klart för mig vem som skulle duscha och vilken tid. Därefter knackar jag på dörren på egen risk. Stora sonens dörr får man på inga villkor öppna, därför hinner knogarna bli röda innan han grymtar ett ”öh” till svar. Han har tunga elefanter över sig som måste lockas bort, helst försiktigt. Man får inte reta upp dem. Då kör skrikandet igång. Det är svårt att inte köra igång skrikandet när klockan tickar på och man tvingas knacka ofta då elefanterna är massiva.

Minsta sonen måste man inte bara öppna dörren och gå in hos, utan även pilla på honom också. Många gånger. I bästa fall grymtar han med och de där ohanterliga elefanterna visar sig då just bara tunga att plocka bort från hans under isen tonårssömn. Det händer att hans elefanter också har hormonkör. Fast de brukar inte vara så länge.

Ibland möts de arga elefanterna. Liksom hör varandras rytande från rum till rum trots att hela resten av lägenheten ligger emellan.

Jag i mitten som får uppbåda all min yogiskhet. Andas långt ner i tårna och hoppas att allt ska ebba ut med det snaraste.

I dag var det en sådan morgon. Rytandet ekade. Jag var redan dåligt upplagd för meditation. Även då vi förhandlat fram huruvida bortagningen av elefanter skulle gå till blev en sen nattning orsaken, tror jag, till trumpetande och grusstampande.

Alltså satt jag inte alls i lotusställning. Inte heller lät jag bli att gråta fast jag vet att detta irriterar elefanterna som bor här å det värsta.

Det slutade med att jag inte alls fungerade som chaufför som det var bestämt. En igensmälld ytterdörr beseglade morgonväckningen.

Jag tröstköpte växter istället för att vara den coola yogamorsan jag skulle vilja vara. Pillade på varor i affärer. Stoppade huvudet långt ner i sanden.

I eftermiddags forsatte det. För elefanter glömmer inte.

Har jag sagt att jag gillar dessa stora vegetarianer ändå?

Tror det.

Skulle bara önska mindre ilska.

Tack!

wp-15801272709826833194517751203357.jpg

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s