Tänker att det inte alls går an att hänga läpp här. Visst ryker vi ihop ständigt här i vårt lilla hem. Visst känns det tungt att inte veta om maken har ett jobb att gå till när allt detta är över.

Det är kanske just nu vi måste se till att återskapa något som saknas.

Ja, jag vet massor av människor tjatar om samma sak. Yogasajterna går varma om detta.

Ändå tror jag på detta. Jag har ju varit med om att återfödas. Att komma igen. Läser om starka människor jag känner som faktiskt suttit där utan jobb och hem, men kört igång igen.

Jag förbereder mig. Läser mycket. Så tänker jag att min kropp behöver stärkas. Det är då jag dammar av den där motionscykeln igen (bilden är gammal. Glömde ta en ny) och kör en halvtimme. Gör stretching efter det och går sen glad in i duschen. Sååå skönt!

Det är nu jag måste börja om igen. Som jag gjort så många gånger.

Ta nya tag.

Får ett samtal från vår före detta babysitters mamma. Henne har jag inte sett på fem år. Hon vill ha femton minuters yoga online av mig, för henne och hennes kollegor. Hon vill bli räddade från prat om matlagning och shopping. Hon vill ha något för själen och tror/vet säkert att jag kan ge det.  Jag ber att få tänka på saken, men redan när vi lägger på har jag bestämt. Går igenom lite asanas. Tänker. Skickar ett whatsapp. Detta har jag aldrig provat förut så det klarar jag helt säkert.

Nu cyklar vi på!