I detta avsnitt har tjurarna förvandlats till vilda hästar.

Ja, det är så både i verkliga livet och i film. Allt förändras. Vår bild på allting med. Man kan mycket väl se någon som en tjur ena dagen och en häst nästa. Så är det bara.

Så hon får med sin den unge vildhingsten till slut. Trots att en muta/morot i form av Nikeoverall verkar ha blockerats någonstans p g a det sataniska viruset, lyckas hon alltså med konststycket att ta den sparkandes och gnäggandes fula ord unghästen med sig i bilen. En resa på femtio minuter där hon måste lägga band på sig många gånger och fundera ut om hon kanske behöver rena bilen från negativa vibrationer när de väl är hemma sen. Grisgudarna han spottar ut måste fås bort. Tänk om de liksom skapar en ful känsla i bilen oavsett om man är troende eller inte. Mamman är märkbart störd av detta men fäller ner ögonskydden, som alla hästar måste ha när de vistas i kaos, för öronen.

Det står henne klart när de kommer fram att om han tycker att det hela är rappakalja därinne så kommer han att dra och vänta på henne därute. Inte så att han tänker ta bussar inte. Nähädå stadshästar behöver egen vagn minsann. Därför kommer han att vänta ut henne om hela mötet inte skulle falla honom i smak.

De har lite tur denna gång. Det är bara den skilda mamman där. De får massor av tid att tala och försöka förstå. Han får förklarat för sig att det är moderatorerna som bett honom komma. Att han är en del i den väg som ska hjälpa den äldsta unghästen att få rätt på tyglarna. Förstå att det finns botemedel. Att alla hästarna i familjen måste inse att det är en sjukdom det handlar om.

Så talar äntligen unghästen. Det är både klarsynt och intelligent det han säger. Han vet precis. Känner sin bror.

” Du är arg, säger den äldste moderatorn.”

”Nej, inte alls, fräser unghästen mellan tänderna.”

Den skilda mamman ingriper; ” Vet du, min son har också en lillebror, som var ursinnig på sin bror innan brodern fick hjälp”.

Moderatorerna ger honom samma tips som de ger varje gång: Ställ frågor. Utan att förvänta sig något svar eller ens ett vettigt sådant. Om, som unghästen invänder, den som får frågan blir sjövild ; gå din väg, du som ställt frågan.

Frågor stannar kvar i vilken hjärna som helst. De finns kvar där och om det är en fråga som kommer ur en verklig oro så tar den målet med precision. Den kanske måste virvla runt innan den hittar rätt. Kanske blir resultatet inte det man tror. Men något händer i vilket fall som helst med den som får frågan. Förändring kan bara komma ur frågor.

När de går där i från, unghästen med ett halvt löfte om att komma tillbaka dit, mamman och den skilda mamman, tar mamman upp det där med frågor. Om hur hennes systerdotter varit sååå ledsen för att mormor och morfar inte ställde frågor när hennes sjuka mamma var där på besök med rakbladsskurna armar. Om hur denna systerdotter satt som på nålar och önskade inget annat än att de skulle fråga.

Då säger den kloke unge vildhästen; ” De kunde inte. Mormor var uppväxt med stryk av skärpet om hon inte höll käft. Morfar skulle ha fått äta upp allt efteråt om han hade vågat fråga. ”

”Ja, du har rätt, säger mamman, men vi kan ställa frågor. Ingen kommer att straffa oss”.

Sen åker de hem och medan mamman funderar på hur hon ska få med sig hästen fler gånger tuggar han på om hur onödigt detta är, var är hans jäkla Nikeoverall, förbaskat långt att åka och förresten vill han ha en tatuering till…

Klart en häst ska tatueras… om han samarbetar så…

Hemma igen går mamman en tur med hunden. Äldsta vildhästen hade något mystiskt att göra och är inte hemma. Kan absolut inte gå ut med hundar.

När hon senare påbörjar matlagningen kommer han. Han vill hjälpa till. Han vill lära sig hur man lagar till lasagne. Ögonen är blodsprängda. Över mamman sköljer en numera välkänd doft när han talar.

” Har du rökt?” En fråga. Full av oro.

”Nej.” Blir svaret. Inget annat hade hon väntat sig.

Sen lagar de mat tillsammans. Han vinglande och ibland åker saker i golvet eller nästan. Hon har svårt att låta bli att sucka eller låta lite då. Rädslan att liksom hela lasagneformen ska åka i golvet tar över. Han gnäggar högljutt om att hon ska vara lugn. Lite oro som sen stillas. Det blir bra. Det blir lasagne. Han hjälper henne att reda ut lasagneplattorna som klistrat ihop p g a hennes distraktion.

Senare, när de ätit och han åter igen stängt in sig i sin privata spilta, skickar hon ett meddelande; ” Jag tyckte mycket om att laga mat med dig😍” Han svarar; ” Jag med❤️”.

Hon lägger inte till att det hade varit bättre om han varit nykter. Onödigt. Frågan ställde hon ju.