då skulle jag sjunga hela dagen lång…äsch, större delen av dagen. Man blir ju trött av att köra sin repertoar för fåglar som ingenting uppskattar.

Om jag vore fågel då skulle jag inte alls vara i en skitig stad full med skräp och bilar och annan skit…fast det är ju klart att i stan kan man känna sig rätt säker för rovfåglar och andra tokigheter som skjuter vilt omkring sig.

Om jag vore fågel skulle jag flyga över hela jorden. Låta vindarna kasta mig hit och dit som hela världens karuseller i stor stor skala. Se jorden ovanifrån och tänka att; fy bubblan så skönt att vara här uppe…fast…träden…det är ju grejer det att landa på dem ibland.

Om jag vore fågel skulle jag inte välja den där snygge som bröstar sig och sjunger finast eller lovar guld och gröna skogar för resten av min existens…klart att trygghet glittrar i ögonen…det gör ju det…

Om jag vore fågel skulle jag inte lägga ägg. Varför ska man det liksom? Vissa blir ju bara fel. Andra öppnar sig inte ens. Några blir uppätna av andra eller utkastade av gökens bebisar…men om jag tänker efter så är de söta och kloka och väldoftande och alldeles ljuvliga. Shit! Jag vill ha ägg!

Om jag vore fågel så vore jag precis som idag…fast olik ändå…

Himla tur att jag inte är en fågel.