Sa ju att jag ingenting skulle lova för att jag ingenting kan hålla.
Där ljög jag så det small! Ha ha ha!
Lovar nu att skriva varje dag….nja kanske inte här hela tiden…
Kanske på det där gamla projektet jag har surrande i min tröga skalle.
Lite varje dag. Hur svårt kan det vara? Istället för att sitta där framför dumspelen med hjärnan som går varm av idisslande tankar.
Är i centrifugen igen.
Hela familjen är i centrifugen.
Hunden gömmer sig. Flyr in i vårt sovrum.
Jag vill också fly. Lägga mig där hos honom vid makens nattygsbord. Ihoprullad och somna in.
Men det gör inte en varghona. Hon stannar kvar och kämpar. Sitter envist kvar vid matbordet när ilskan flyger över de tända ljusen.
Det här året verkar inte alls ha börjat bra.
Inte alls.
Kanske ska köra på det kinesiska nyåret. Från och med februari startar vi om…
Nej, vi får nog inte röra oss fritt förrän i april.
Bara i tankarna kan vi resa. Där kan ingen stoppa oss.
Synd bara att mina tankar inte sitter still en sekund ens. Alltså de reser hej vilt och jag hinner inte med.
Får jobba på det.
Meditera och skriva.
Så får det bli.
Pranayama i Rom 
Jag har inte heller haft någon bra början, jag har tagit så illa vid mig av alla tv-program om klimatförändringar runt i världen, och alla djur som lider, alla dumma, elaka människor som inte förstår någonting och så har vi Covid-19 som gör att jag inte kan träffa de jag älskar och runt mig dör människor i Covid-19. Jag har känt mig nervös och haft svårt att sova men jag dränker min oro i färg och målar. Men nu har jag en strategi jag garderar mig och tänker att i sommar kan vi leva lite mer normalt. Nu längtar jag bara till sommaren.
GillaGilla