Jag kan inte vara sjuk.

Trots att jag hostat hela natten och jag känner mig vimmelkantig så har jag inte rätt att känna mig sjuk.

Skyndar mig att sjukanmäla mig innan den där djävulen på axeln fnyser åt mig att jag skolkar.

Hastar iväg ett meddelande till yogaläraren så att hon kan stoppa in någon annan i stället för mig som kanske behöver ta igen lektioner ikväll.

Sen sitter jag där med ångesten.

Har inte hostat på hela morgonen…eller jo i det där jäkla munskyddet såklart så att det blev blött med en gång.

När vi var små fick vi inte vara hemma utan minst brinnande feber. Därför var vi aldrig sjuka utom på sportlovet. Då hade vi rejäla halsflussar med feber och hela baletten.

Jag tror att det är det som sitter i. Om jag inte har feber är jag inte sjuk, alltså får jag inte vara hemma.

Sen är jag ju tvungen att gå ut med hunden. Då är man väl inte sjuk heller.

Stannar världen för att jag är hemma en eller två dagar?

Missar jag massor när jag inte dyker upp på yinyogan, med munskyddstvång, (det är ingen höjdare alls egentligen) en enda gång?

Nä, jag är nog inte ordentligt sjuk…

Vad är det att vara ordentligt sjuk då?

Vet jag det ens?