Gav er ju en cliffhanger här och sen tjattrade jag vidare om allt annat.

Jo, det var så här; min systerdotter undrade om det inte var dags för oss, hela familjen, att byta luft helt och hållet. Inget tycks ju ändå gå som det borde.

Hon hade ett förslag såklart. Vi skulle flytta till Sverige och jag skulle lära ut yoga i min farmors hus. Att det huset numera tillhör min bror tyckte hon inte var ett problem. Han är ju ändå aldrig där. Ha ha! Lite så där som man vill trycka ner ett ystert barn körde jag med mitt gamla vanliga; jag är ingen yogalärare ju. Barnyogalärare har jag på papper…fast om man ska vara ärlig så gäller det mest väldigt små barn. Kan ju tamejtusan inte komma upp i det där jädra hjulet. Inte gå upp i huvudstående heller. Kunde det men tappade bort hur man gör någonstans.

Äsch, det måste man väl inte kunna heller. Det är ju den andliga och andnings (kul där!) bitarna som är viktiga. Den kan jag ju…fast det säger jag ju inte till min systerdotter som bubblar vidare om att min man och söner kan öppna restaurang i Sverige. Hon tänker fortfarande på ”carbonaran” som maken gjorde när hon var här.

Jag är ingen kock, säger maken när jag berättar om förslaget. Sen snackar man inte mer om saken.

Fast jag tänker ju vidare.

Under tiden skickar jag in ett översättningstest till en firma vars jobbannons jag fått av en kompis.

Idag fick jag svaret. Det anställer en annan. Alltså, det var bra gjort, men de anställer någon annan.

Först blir jag lite sur. Ett extraknäck som man kan göra var man än befinner sig i världen är inte fy skam. Såg mig själv verkligen i den rollen.

Sen tänker jag att; de får skylla sig själva. Nu går de miste om en…kanske inte superbra…men urtrevlig översättare. Ja ja, så att…

Sen googlar jag på yogalärarutbildningar.

Kanske. Kanske inte.

Får välan träna också.

Det finns bildbevis på att jag kunde: