Idag har det alltså gått hela 28 år sen jag kom hitkånkandes med min resväska för att ”provapå” att bo i Italien.

Vad tiden har flugit iväg!

Vad tusan har jag gjort?

Ingenting…

Nä, om man ser det ”karriärsmässigt” kan man knappast säga att jag gjort något speciellt.

Fast vad är egentligen karriär?

Livet har ju rusat på…

Ska försöka bena upp det här:

Under tiden är det som om min hund fattar vinken och istället för att avkräva omedelbar eftermiddagspromenad så lägger han sig snyggt under mitt skrivbord.

1993: Gick italiensk kurser för att bygga på mina italienska kvällskurser första halvåret. Därefter hittade min mans farfar ett jobb som barnflicka på deltid i en italiensk familj.

1994 och 1995 fortsatte att jobba i samma familj. Testade att jobba på ett hemskt dagis där de tvångsmatade barnen samt i en ”kompisfamilj” till samma familj.

1996 efter att maken blivit klar med sina universitetsstudier och fått jobb i Pescara i Abbruzzerna bodde vi där på ett residence vid havet. Jag satte upp annonser men fick bara fula förslag. Jobbade lite hos en som min svärfar hade kontakt med men han hade också fula baktankar.

1997 Vi bodde äntligen själva i Rom i en mysig liten hyreslägenhet i en källare. Jag jobbade i en annan familj. Pappan i familjen råkade av en slump vara en av fysikprofessorerna min man haft på universitetet.

1998 Jobbade på som vikarie på en internationell skola. Och på ett underjordiskt dagis en känd engelsskola höll. Fast bara tills den ordinarie läraren kom tillbaka från barnledigheten.

1999 och 2000 jobbade jag från och till på World Food Programme tack vare min svärfar.

2001 Min föddes äntligen min förste son. Efter fem år och två konstgjorda försök som båda gick i stöpet kom han när vi båda trodde att allt var kört.

2002 och 2003 Vi bestämde att jag skulle stanna hemma med sonen.

2004 Min andre son föddes. Vi hann bara bestämma oss för att försöka så kom han.

2005 – 2008 Hemma med mina söner. Någonstans i mitten fann jag yogan.

2009 Då min son gick på Svenska skolan, som höll till i Svenska kyrkans lokaler, fick jag höra talas om att de sökte en kassör på kyrkan. Jag sökte jobbet. Fick det inte men de undrade om jag kunde tänka mig att bli barntimmeledare. Samtidigt behövdes det en lärare på skolan. Jag räckte upp handen och fick jobbet.

2010 – 2015 Jobbade tre timmar för Kyrkan och två för Svenska skolan. Resten av tiden mamma.

2016 Jobbade på ett dagis i hela två veckor. Ha ha, aldrig hade jag tänkt att det kunde vara så annorlunda och så fysiskt krävande i detta land jämfört med Sverige….eller kanske var det jag som ändrats? Jag hoppade av igen. Kyrkan tog som tur var tillbaka mig med öppna armar.

2017 – 2019 Jobbade igen både på Kyrkan och fyra timmar på Svenska skolan. Men tog beslutet att hoppa av Svenska skolan tillsvidare pga familjen.

2020 Hade precis fått ett litet jobb till på ett dagis som engelsklärare, tre timmar i veckan då Italien stängdes ner. Började på riktigt på hösten med munskyddet på.

2021 Återstår att se. Min systerdotter kom dock med en ide’ häromdagen. Ju mer jag tänker på den…får bli en cliffhanger…