Hela denna månad är ett enda skämt.

Inte särskilt roligt dock.

Vädret skiftar med nycker värdiga en prinsessa som sover på ärtor.

Den Italienska regeringen stänger och öppnar, stänger och öppnar så att man vill skrika ” men stäng ordentligt och släng nyckeln då!!!”

Och så det där med döden… farmor, mor…

Jag ser att vissa också fyller år då. Precis, det är inte bara död.

Ändå känns den så jäkla tung.

Det blir varmt; jag flyttar ut ljuslyktor, solstolar, ljusslingor, hänglyktor, tvättar vantar/halsdukar/virkade täcket.

Svalorna ankommer precis som de brukar strax innan påsk.

Det blir kallt igen. Runt noll grader.

Irriterad drar jag ner den tjocka jackan igen. Suckande plockar jag fram en annan filt.

Surande åker jag till IKEA och köper mera värmeljus.

Detta är så segt.

Deadliner som liksom hakar upp sig och går på tomgång.

Fy farao vad jag är trött tänker jag och trotsar min kropp och gör min yoga fast den inte vill.

Vet ni, det blir bra ändå. Helt plötsligt känner jag att jag vill mera. Mera yoga. Mera meditera. Mera allt.

På Ikea får den där rullvagnen jag smygtittat på länge följa med hem och landa i köket.

Även den där tårtkupan som maken säger vi inte har plats till.

Nu kan den stå på vagnen. Hepp!

Detta är nog inget vettigt inlägg alls.

Fast svalorna har kommit. Det har de.