Här kan jag nästan låtsas att jag är hemma på vilken äng som helst. Visserligen är den på en kulle. Har vi inte så många av i Skåne förstås. Visserligen swishar bilarna förbi nere på gatan i mängder och rasande takt. Men ändå. Allt det där gröna. Alla de där gula. Precis som hemma.

Vi är helt överens, hunden och jag, om att detta är ett bra ställe. Oftast får vi vara alldeles själva här och han kan springa lös och ledig. Sticka in nosen precis var han vill. Få vara hund helt enkelt.

Vi brukar gå uppför backen och en runda där uppe. Igår var det dock någon där med en stor schäfer i koppel. Min hund tittade tusen gånger på mig och ville knappt gå så konstig han tyckte att jag var. Inte vill jag riskera att han bråkar med en schäfer. Man kan inte se på avstånd om det är en tik eller inte. Därför koppel. Jag bjuder på att vara konstig.

Där nere var det fritt blås däremot. Jag kom loss med min sedvanliga blomplockning. Kan inte motstå. De kallar liksom på mig. Känner också att jag måste skynda mig för snart kommer de och klipper ner alltihop. Det brukar de göra.

Sen bjuder jag på det konstiga i att gå omkring med en blombukett plockad där hundarna kissar. Ingen frisk italienare skulle komma på att göra så. Jag vill gärna understryka att jag är väl medveten om hund-/räv-/katt och säkert människokiss också. Grejen är att jag tvättar händerna sen. Så har jag alltid gjort. Även när jag bodde i Sverige.

Det lite sorgliga är att de inte håller så länge dessa vackra solar.

Redan idag tappar de sina kronblad.

Kanske finns det något trick för detta.

Måste googla sen så att jag vet till nästa bukett.