Ibland tror jag att jag drömt att Sverige finns.

Det är en stor jäkla inbillning.

Finns inget land där man får A-kassa, barnbidrag och bostadsbidrag.

Arbetsplatser med personalansvariga som ber om ursäkt för att du som sextonåring får lite lite betalt bara för att du är just en sextonåring, kan bara existera. Inte heller kan de vara verkliga om de sen betalar in skatt och avgifter, till råga på allt. Trots att de är ett privat företag låtsas de inte bara att de betalar in. De GÖR DET!

Nej, något sådant existerar inte.

Inte heller har jag släktingar i Sverige. Jo, de flimrar förbi på FB. Ha ha ha, vet ju alla att FB är FAKE. Förresten var är bevisen på att de är mina släktingar. Får nog ta och köra en runda DNA test där.

Långfredagen låtsades vi vara en helgdag under min svenska barndom. Så svenskheten kan inte finnas på riktigt. Jag bor i ett katolskt land och långfredagen är som vilken arbetsdag som helst (om man nu råkar ha ett ordentligt jobb till hands vill säga). Jovisst, Via Crucis flimrar förbi på TV:n på kvällen. Fast TV är ju precis lika FAKE som FB.

Kanske finns inte långfredagen rent av heller…Om ett katolskt land inte håller den dagen helig så kan det inte vara mycket till sanning i den. Eller?

Ja, coronan börjar gå mig ordentligt på hjärnan. (inte corona ölen utan den där andra skiten)

Jag känner mig som i ett vakuum. Ett vakuum där vi kastar elakheter mot varandra.

Försöker som vanligt ducka. Tills jag inte orkar mer och står där och skriker som en oyogisk, osympatisk tonåring.

Nu kryper jag in i mitt hål och vet inte när jag kommer ut.

Sätter in en gammal bild från tiden när vi påskpysslade tillsammans och var glada för det.

Glad Påsk på er!

Även till er som inte finns i Sverige.