Helt plötsligt är de färdiga. De där underbara gula aprikoserna på trädet jag fick när jag lekte yogalärare online.

En är full med myror både utanpå och inuti. Jag kastar den på marken. Mina sköldpaddor kommer att sluka den med myror och allt.

Resten plockar jag ned och lägger i en skål. En smakar jag på. Mmmmm! Ljuvlig! Jag vågade inte tro det. Att ett litet träd som hamnat i en ny jord bara levererar ett år efter så där.

Allting föll på plats igår…eller jag tror att det gjorde det.

När den där fräcka ungen kom för att be om lite pengar passade jag på att säga att jag var rosenrasande fortfarande.

Då gick han in på rummet. Tog telefonen och ringde upp människan han hade avtalat möte med dagen innan.

Allt väl mummy!

Jag vet fortfarande inte om allt är väl. Men det verkar åtminstone som han förstått något. Vi får se!

Sen gick jag till posten. Öppnade ett nytt konto. Förde över pengar.

Idag slåss jag med kortet. Koder hit och dit. Känner mig så handikappad. Det är för mycket koder!!! För mycket nollor och siffror över huvudtaget.

Ja, jo detta ska nog också gå.

Om ett litet aprikosträd kan leverera kan väl en sifferblind kärring också det så småningom…