Förra veckan väcktes jag tidigt en morgon av att hunden jagade något litet, svart och väldigt snabbt i lägenheten.

Yrvaken tänkte jag att det var en utav koltrastarna som i jakt på mat till bebisarna förirrat sig in.

Någon natt senare kunde jag och äldsta sonen inte sova. Det verkade som något i hans dörrkarm gnagde. Murbruk rasade ner. Vi sökte på morgonen efter vad det kunde vara men hittade inte något. Tänkte att vi drömt. Fast allt murbruk på golvet….

I söndags kl. 5.30 på morgonen kom sonen ur rummet just som jag förberedde mig på att gå ut med hunden. Två små möss hade krupit ur dörrkarmen och satt nu under en av hans kläd- och skoröror på golvet.

Medan en av mössen klättrat upp på dörren till min sons rum, som har fönsterrutor, och tittade på oss kontaktade jag en skadedjursbekämpare. Senare kom det en tekniker. Försökte fånga in mössen men de är alldeles för smarta. Det blev giftpåsar istället som stoppades in i alla rummen bakom garderober och skåp. För att inte hunden ska få i sig det. Tydligen är det smaskigt värre. Ser honom senare nosa vid vitrinskåpet i hallen där hårdrockartypen stoppat in en påse.

Detta gift gör att mössen får hjärtstillestånd. Först andningsnöd så att de ger sig av ut (inga lik ska stanna kvar inne enligt experten). Han den där svartklädde beskriver så i detalj att jag får andnöd själv. Jag får också information om vad jag ska göra om hunden mot alla odds får i sig en påse. Han ska omedelbart till vetrinären. Vitamin K1 måste han ha på stubben. Jag sväljer. Bestämmer snabbt att han måste iväg omedelbums och få sin årliga vaccination (det är dags faktiskt). Möss sprider sjukdomar.

Sen slår jag praktiskt taget kullerbyttor för att betala det här dyra bekämpningskalaset. Killens kortläsare funkar inte (gör de aldrig när man får hem en tekniker…knepigt), jag har inte tillräckligt med kontanter, mitt sprillans nya postkonto online vill inte alls hjälpa mig med en överföring, därför får jag dra iväg efter cash. Med teknikern på släptåg. Jag är genomsvettig när jag äntligen kommer hem igen.

Bekämpningen, sägs ta lång tid…möss är ju smarta…upp till 75 dagar. Därför kollar jag igenom hela lägenheten igen. Nu hittar jag musbajs överallt. Idag hittade jag pluttar uppe på sänggaveln. Alltså fatta, de promenerar lugnt däruppe medan jag sover. Shit! Rätta ordet för övrigt.

En kompis säger att giftet inte är det rätta. Hon hade en mus som gäckade henne i över en månad…

Senare googlar jag vidare, så klart svårt att låta bli, och hittar ställen där de använder icke giftiga metoder. Man jagar bort mössen på olika sätt. Jag vågar inte säga det till min son. Han är ännu större djurvän än jag. Detta är förfärligt. Jag håller med. Men vi kan inte leva med möss i lägenheten.

Dagen efter denna galna söndag drar jag såklart musens kort. Tydligen mitt öde.