Försöker landa i det här att jag är själv nu.

Ingenting är påskrivet än. Allt är till synes som vanligt.

Allt är i fullständigt kaos.

Försöker avsluta saker med stil.

Får en snara om halsen när tanten på dagiset säger att; 1 september här!!!, med pekfingret rakt upp i nyllet på mig.

Ja, jag kommer att vara här redan i augusti igen. Ingen behöver hota mig. Fast jag får allt lite svårt att andas en stund.

Egentligen packar jag, i tanken, in hund, söner och det lilla jag vill spara i min bil och drar till Sverige för att åtminstone tillfälligt komma till rätta med mig själv och allt runtomkring.

Det går ju rakt inte. Alltför mycket som är osäkert.

Man måste avsluta saker Marika!

Bajskorv!

När allt kommer omkring så är det nog bra att jag ska vara i Sverige alldeles själv i tre veckor. När hände det sist att mina galningar (ja, jag är ju den mest ogalna här ha ha ha!) fick klara sig helt själva.

Hunden ska vara på stället han föddes. Han behöver också semester från oss. Bara vara med hundar. Dessutom ute i en fräsch skog. Kan det bli bättre?

Ja ni får ta del av mina funderingar denna brinnande vecka på många sätt. 

Kanske att jag berättar om den sen. När jag får lite distans. Just nu behöver jag sitta här stilla och fundera.

Med fläkten på så klart!