Hata är ett enormt ord. Fult dessutom. Inget jag vill ta i min mun alls.

Fast när jag ser tillbaka på de senaste årens juli-månader kan jag inte komma på något bättre sätt att uttrycka mig på.

Ångesten stegrar sig. Jag ser långt där framme ett mål; Sverige, Elba, Bergen, Sverige…bara vara…som är såååå långt borta.

Samtidigt finns det hela tiden saker som måste göras. I bastuvärme.

En julimånad ska man springa, skynda sig för att skriva in ungar på en skola de alls inte vill gå i och också betala in en frivillig avgift som alls inte är frivillig.

En juli månad tror man att man ska komma in på en av de långa väntelistorna som gör att man ska få bli insläppt och nosa på ett jobb i den kommunala förskolan (ha ha ha!) och därför springer man runt och talar personligen med föreståndare som helst skulle vilja vara någon annanstans och särskilt inte med dej. Sen hör man aldrig mera av någon av dessa föreståndare igen.

En juli månad är man nästan framme vid Sverigemålet när en hel flock poliser störtar in en natt klockan tre och vänder upp och ner, inte bara på ditt hem men även på hela ditt fucking ( se där så använde jag ett annat ord jag inte tycker om!) liv.

En julimånad tar man beslutet att inte resa till Sverige för man är skiträdd för att smitta ner de man älskar med covid som man plockat upp på något skitigt flyg. Ett beslut man får äta upp. Utan grädde på.

Och så nu då. En brinnande vecka bokstavligen talat då jag tvingas konka runt en motvillig son på avskyvärda möten beroende på anledningen som gjorde att vi invaderades av poliser. Plus en påbörjande process för att min unge inte lärt sig respektera främst sig själv men även kvinnor (där är jag så jävla, och nu tappar jag de stackars läsare jag hade kvar…, arg på mig själv. Att jag inte såg saker i tid…)

Jag har dessutom blivit invaderad av möss, står med en trasig duschkabin och en hund som har allergi pga någon växt som bara uppenbarar sig när det blir varmt.

Om jag säger att jag hatar denna månaden är det för stort då???

Begär jag för mycket när jag bara vill ligga på en gräsmatta och titta rakt upp i himmeln även om den himlen skulle bomba mig med vatten???

Okej, jag ska strax se det komiska i hela skitmånaden. Okej, jag ska strax ligga där i det våta Sverige gräset och bli uppäten av myggor och mördarsniglar. Okej, allt blir bättre med avstånd.

Jag ska bara köra runt hela morgonen med sonen. Beställa hem mat. Jobba ikväll med arbetsboksutdelning på dagiset.

I morgon orkar jag inte ens tänka på.

Lägger mig i favoritställningen just nu och inväntar att julimånad ska ta slut.

Hatar lite också faktiskt….fast lite mindre…

Resten har jag ju skickat ut i världsrymden.