I nära fyrtio graders värme har jag ingen tanke på att gå till posten även om den ligger på tio minuters promenadväg. Noll lust att köa utanför i solen som en groupie i väntan på en maffig rockgrupp. Inte ens för att ta reda på varför jag inte ser pengarna, som enligt två mail från banken visar på, har satts in på mitt nya konto.

Därför försöker jag ringa killen som öppnade kontot till mig både på kontorsnumret och mobilnumret. Ingen svarar på kontoret, inte ens det för hela kontoret. På mobilen går svararen igång. Jag lämnar ett meddelande. Skickar också mail till honom och inget ”out of office” kommer tillbaka varpå jag antar att han antingen; 1. jobbar så svetten lackar 2. ger fan i att meddela klienter när han är på semester. Fast jag får inga svar.

Googlar på postkontoret. Ilskna recensioner pekar på att de ALDRIG svara i telefonen.

Jag chattar med en robot men får inget vettigt ur det. Hittar postens gratis informationsnummer. Efter att ha knappat in 1 och 2 och 1 och 2 på rätt ställen svarar en…ROBOT. Den ber mig svara klart och tydligt SI om jag förstått. Det gör jag med darr på rösten i hopp om att någon vänlig, riktig människa ska ta sig an mig. Men roboten fortsätter. Jag lägger på.

Efter tre dagars idogt försök, jag ger mig ju aldrig, suckar jag djupt och går posten. Har plockat fram mailen från banken för säkerhets skull.

Till min förvåning är det ingen kö utanför som det brukar vara. Jag kan knata in och ta ett nummer, utan arg ordningsgubbe som stoppar mig.

Det hela tar inte mer än 30 minuter vilket är rekord för detta land.

Jag säger mitt ärende när det är min tur. Posttanten kollar mitt konto. Skriver ut det och det ser exakt ut som det gör hemma på min dator. Det har aldrig satts in några pengar varken i juli eller i augusti. Jag förklarar att jag fått mail. Se här! Jag trycker fram min mobil under plastskyddet som separera oss. Hon ser knappt på det. Hon har redan bestämt. Detta är bankens problem. Inte postens.

”Jaha, tack så mycket då! Förresten! Varför svarar ni aldrig i telefonen. Jag har försökt i tre dagar nu.”

Med ett stort leende visar hon runt med händerna. ” Vi är ju alla upptagna”.

”Ja ha, ja ja!!!???…”

Funderar på att låta mig bli inpackad i ett stort paket och skickad långt långt bort härifrån när jag ändå är på posten.

Fast det gör jag ju inte.

Nu, nu får ni övertyga mig om att man inte alls råkar ut för sådana onödiga ärenden i typ Sverige!

Tackar på förhand!