När man går igenom en sorg, som ju även en skilsmässa är, kommer alla de där andra sorgerna upp och drar en i näsan igen.

Att jag missade så mycket i min ursprungsfamilj med att bo så långt borta.

Att jag inte kunde ta i saker som jag faktiskt kunde ha hjälp till med mera för att jag var i Italien (den lätthet att kommunicera som finns idag vara inte riktigt så på 90 talet).

Att tiden med de som inte finns nu bara for iväg då och ofta blev påfrestad den korta tid vi var tillsammans.

Och så mina döda.

De är ju ännu mera närvarande när jag befinner mig i Sverige.

Mors säng och smyckeskrin står där. Min systers rum är i stort sett som det en gång var. Jag blev inte färdig att tapetsera om där som jag hade tänkt. Orken är ju minimal. Tapeterna är de som sattes upp när vi var små för femtio år sedan och rasar ner i stora sjok. Jag har till och med hittat tapeter som skulle passa alldeles ypperligt. Men som sagt. Skulle behöva stanna längre…

Farmors och farfars hus står också så som det alltid har gjort. Någon i familjen äger det nu. Sägs det.

Fast denne någon bor inte där.

Med min systerdotter får vi en ide om att vi skulle kunna köpa alltihop och köra igång olika aktiviteter där. Yoga, cafe, frisörsalong. You name it! Det finns en stor trädgård till där man kan gå fullständigt bananas och ha uteservering, uteyoga och….Ja, ni förstår att vi smittar varandra med allt vi drar upp. Vi tänker att vi kan smitta vidare. Men det verkar inte så och vi ger, åtminstone för tillfället, upp det hela.

Så säger hon den där kompisen, som ser ”bilder”, att hon sett min farmor när hon varit ute på kyrkogården för att se till sina föräldrars gravar. Farmor var i sitt kök igen och pratade glatt på. Min kompis kunde inte höra vad hon sa. Hon bad henne ta det lugnt så att hon kunde höra, men pladdret fortsatte.

När jag berättar detta för min systerdotter säger hon att jag kanske borde meditera i farmors hus.

Jag gör det senare i trädgården. Huset är alldeles för dammigt och smutsigt. Jag kan bara inte. Viskar ett förlåt till farmor innan jag sätter mig på gräset i hennes paradis.

Inte vet jag vart detta bär.

Farmor säger inget. Men ett lugn lägger sig i mig. Hon är med mig. Helt säkert.