Skit

Orkar inte mer.

Fixar inte dessa två hålögda ungars ständiga bråkande vid matbordet. Som en förlängning på dessa djävulscovidår (ja att vara inlåsta har inte löst något i detta hushåll) spottar de sitt hat på varandra. Dagarna långa sitter de på sina rum och gör…vet ej…eller den ene googlar snedriktade videos eller knasig wikipediainfo samt tränar (det bästa han gör, tränar alltså). Den andre spelar dataspel…eller något.

Trodde att jag skulle ha någon som höll mig om axlarna, klappade mig lätt och sa; det ordnar sig! De kommer att sluta med detta. Bröder gör såhär.

Istället var det jag som gjorde det till förbannelse och nu när jag är ensam på riktigt orkar jag inte mer.

Jo, jag kommer att komma upp till ytan igen men inte just nu.

Vattnet är fullt med sååå duktiga andras barn. De som bockar av doktorsavhandling efter doktorsavhandling. Söker och finner jobb utan att blinka. De som gör det RÄTTA. De där som inte bråkar eller skiter i allt. De som gör så som man bör.

Jag har aldrig kunnat göra som man ska. Nu när jag tänker efter har jag aldrig fått till det. Det har alltid saknats något. Känslan av att aldrig nå ända fram finns där med sitt malande.

Det där med att man räcker till som man den man är…stort jäkla bullshit!!!

Har det någonsin räckt till?

Man måste bevisa saker för att det ska vara bra.

Det kan jag inte. Om jag skulle peka på de där två gapande ingentinggörande ungarna framstår jag ju som världens sämsta morsa. Kärlek kan man stoppa upp någonstans för det vill de alls inte ha. DET RÄCKER INTE. JAG RÄCKER INTE.

Ja, jag vet att jag slår på mig själv nu. Ja, jag vet att detta är fel.

Kanske måste jag slå tillräckligt hårt för att det ska fungera som klappar på axeln…

Jag är också orättvis för massor av människor har visat mig hur mycket de uppskattar mig och det jag gör på sistone.

Ni får sålla lite om ni orkar läsa detta. Det är ju som om jag flyger under radarn av beröm.

För det enda som räknas är hur barnen mår, stora eller små spelar ingen roll, och de mår inte alls bra just nu.

Det klarar jag inte särskilt bra.

Inte just nu i alla fall…kan man få gå i ide tills det går över???

5 reaktioner på ”Skit

  1. Åh Marika❤ om jag vore lite närmre skulle du få både klapp o kram.
    Om det betyder nåt: saker du har beskrivit i bloggen visar att du VISST når fram, att det VISST finns kärlek er emellan och att de VISST vill ha den. De bara fattar inte det. Och det BLIR BÄTTRE. Det blir det❤
    Kraaaaam o klaaaaaapp🥰

    Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s