Funderar på hur det kan vara att jag tappat mitt roliga jag. Allt jag försöker skriva här blir liksom platt och trist och ledsamt. Fiskar även missförstånd med mina alldeles egna och personliga, förmodligen ofta idiotiska, tankar.

Tänker att jag lika gärna kan fortsätta då. De som vill förstå förstår. Synd om de andra.

Fick min tredje spruta i lördags. Söndagmorgon kändes bra. Läste en dikt på adventsmässan och sen körde jag igång en förtidig (men det skiter jag i!) julgransriggning och startade upp allmän juldekoration. Vi ska ju faktiskt inte vara här till jul så jag känner mig ordentligt ursäktad…som om jag måste be om förlåtelse för det jag gör hela tiden. Får nog gå i terapi lite till. Vad tusan är det jag ursäktar mig för hela tiden? Min existens?

Hela biten med att plocka upp julgran (ja, kör plastisar i år med) och sätta i ljus tar evigheter för jag som aldrig har feber fryser som en galning och sitter under filt. Seg i huvudet blir det att sätta upp kulor i mycket långsam takt. Det blir meditativt om man ska se på det med snälla ögon.

Sönerna har varit på restaurang med farfar och pappa för att fira en försenad 20-årsdag. De inväntade greenpassen. De kollade inga pass på skitrestaurangen (sa ju att skit är temat). Så mycket väsen för ingenting.

Sen tjatas det om munskydd utomhus här igen också. I Sverige knatar kronprinsessan runt på fd covidavdelningar på sjukhuset där varken hon eller maken eller personalen har munskydd och här ska vi andas luft (skitluft visserligen) med munskydd igen. Bajskorv på det!

Nä, det är inte avundsjuka. Det är att jag inte fattar något av den här bajsiga pandemin.

Nu är jag vaccinerad så det räcker och blir över i ett år. Klarar den av den afrikanska varianten eller vad den nu var för något??? Först är det kinesernas fel sen afrikanerna. Och vi då???? Europeer som alltid slår sig för bröstet och tror de är bäst. Bajskorv på det med! En stor en!

Så där ja, nu var jag inte rolig idag heller.

Bjuder på mina fina plastgranar istället.

Ekologisk skit: