Tänk er att ni började en anställning för 29 år sedan. Utan kontrakt men en sorts muntlig överenskommelse.

Ni jobbade upp er från ett rum för två, i föräldrars lägenhet, till en hyreslägenhet, en köpelägenhet, en ärvd lägenhet…eller man kanske här ska förtydliga att det såklart var chefens lägenheter detta. Fast du jobbade ju för honom. Eller? För er? Ja, redan här blir det mycket otydligt då det ju som sagt inte fanns något tydligt papper på det hela.

Från tidigare anställning hade du med dig ditt bankkonto med lite skrammel på och ett studielån. Tanken var att nya anställningar skulle läggas till så att man kunde betala av detta under åren.

Där drar du dig till minnes, i en yra av halva jobbkontrakt (här talar vi ”riktiga” jobb), inga kontrakt alls eller mycket lösa sådana. Pengar instuckna i bh-n…eller hade man bh på den tiden…., kuvert överlämnade, små gåvor, hur det även någonstans skreks om det jävla lånet från Sverigetiden och sen löstes skiten ut av en ”snäll” chef.

Det kom små, långt om länge, frukter från jobbet till. Detta är i sig en svår och bitvis sorglig historia som fick ett, för dig, ett lyckligt slut om än du fick betala med lite tumör. Frukterna , trots sina stora hjärtan och kapacitet att älska, växte dock inte upp som chefen skulle önskat. Men detta är ett långt stickspår och vi kan ta det en annan gång. Kanske.

Du drar dig också till minnes semestrar som chefen gjort sig förtjänt av då han ju faktiskt jobbar på riktigt och riskerar infarkt. Själv hade du din vanliga 24 timmars tjänst om än med lite fritid för yoga då och då. När chefen kopplade av under vatten försökte du styra upp bröders slagsmål på stranden samt se till att de inte drunknade/motstå frestelsen att inte titta åt andra hållet. Lunchen var ett långt projekt med någon som somnade i tallriken, någon som petade i maten för mat var inte ett stort intresse och inte begrep man då att sånt kostar och så vidare. Efter lunch sov chefen och du kontrade en som inte alls ville sova. Behövde det lika lite som mat. Och en annan som sov i etapper. Samtidigt lekte du inte störa chefen.

Sen tog kontraktet slut. Eller ni kom överens om att det var bäst så. Det kändes inte som en bra ide’ längre.

Där började en ny odysse’. Sådana är aldrig raka. Nu får du höra att allt det du gjorde inte räknas. Eller det blir inte sagt, såklart, men man påpekar om bonusar, insättningar och andra förmåner som tydligen inte ingick i kontraktet. Det petas i saker som satts in på ditt gamla konto och du i din enfald trodde var gemensam kassa. Samtidigt som vilda lägenhetsinköpen tydligen fortsatt…

Va sa ni?

Kärlek?

Vad är det?

Det är visst och sant att det fanns mycket vackert. Mycket som var njutbart och kul. Det ska vi inte hymla med. Fast nu såhär i värsta stormen undrar man ju vad det var man skrev på för länge sen…