För att ta mig fram till lördag och kanske längre beroende på vad de säger…ja, har tappat lite hoppet, gör jag upp små dagsplaner för vad jag orkar och kan göra. Känner att jag måste ha någon form av rutin trots allt.

Sonen tar hand om hundpromenaderna, förutom i går morse då han försov sig. Det var lite knaggligt att gå med honom. Som tur var bajsade han långt inunder en buske så jag behövde inte försöka plocka upp.

I går plockade jag ner tvätten som sonen tvingats hänga i vardagsrummet på grund av ösregn och körde ut tvättställningarna på plats. Förberedde en påse till plaståtervinningen som sonen sen tar med sig när han går ut och slänger i röriga soptunnan(på Sicilien har de dörr till dörr uppsamling…just saying…Rome sucks!)

Idag ska jag plocka undan saker i vardagsrummet som jag knappt använder just nu då jag inte klarar av att sitta i soffan, eller ligga för den delen heller.

Eventuellt göra iordning mitt nattygsbord som börjar se ut som en sopstation.

Läsa, fy farao vad jag har svårt för att hitta ett sätt att sitta på som gör det lätt att läsa en bok. Jag gillar boken. Det är min favoritförfattare Isabel Allende. Hur fasiken kan det vara så svårt.

Lite saker kan jag göra. Lite måste jag göra. Annars går ju inte tiden alls.

Och så kanske att jag ska kasta dessa;

De har nog gjort sitt jobb. Det är sedan den 14 det står gula och fina.

Så det får nog bli en utflykt ut till trädgårdstunnan.

Eller vad säger ni?