Jag börjar få det.

Känner mig trött och det ska bli så skönt att få lägga sig ner.

När det är som bäst sover jag två timmar. Sen måste jag gå på toaletten.

När det är som värst, som de två senaste nätterna räcker det inte med att kissa.

Trodde jag fått in en rytm där jag kunde äta lite mera och slapp illamåendet.

Hade trott att de där magtabletterna som tog slut inte var något jag behövde mera.

Då bröt helvetet lös.

Drar ut på att gå och lägga mig nu. Som om det skulle hjälpa att sitta kvar i soffan. Hmmm…

Idag var jag och hämtade min kur på sjukhuset. Det var inte bara så enkelt att gå dit, prata med läkaren och få pillerna. Nej, jag i mitt yra sömnlöshetsrus måste först bli undersökt igen. Alltså klämd på min ballong till mage av en specialiserande ung doktor. Sen måste jag gå ner i underjorden och boka en skelettscintigrafi.

Kvinnan där ser med vänliga ögon på mig och säger att vi tar det efter Påsk va? Jaaaa ,väser jag lutad mot väggen i ett försök att se upprätt ut.

Sen måste jag gå till sjukhusapoteket och köa. Lämna in uppgifter och få tabletterna.

Tur att min ständiga vän är med mig. Känner att jag kanske fortfarande skulle yra runt där inne i ett sjukhus, som är en hel stad, utan henne som styr mig.

Jag är helt slut när vännerna släpper av mig utanför mitt hem.

Ändå är jag så glad att jag slipper cellgifter. I väntrummet till läkarmottagningen satt en äldre man med son som kört honom dit. Han hade tid 8.30 men ingen har kallat honom än och klockan är 10 när vi är där. Han bli inkallad 10.30. Sen ska han ner och gör cellgiftsbehandling. Känner igen det där. När man bara väntar och väntar. Sonen ska tillbaka till jobbet. De lovade till kl 14. Nu ser det illa ut för honom och han är minst sagt irriterad.

Man är så utsatt. Minns en gång de inte skickat ner order om medicindos till de som förberedde mitt cellgift. Vi fick styra upp så att någon annan hämtade barnen i skolan. Allt blev kaos ovanpå det där att men inte mår så bra.

Som sagt är glad att jag slipper sitta i ett rum med andra olycksbröder och -systrar och fylla på med ångesten som kan bli ett ett sånt rum.

Istället ska jag knapra piller hemma. Bra.

En månadskontroll är mer än tillräckligt för mig.

Och sängskräcken ska väl gå över nu. Nu har jag fått mina magpiller av min husläkare också. Han kan minsann skicka recept via mail.