det enda vi har.

Vi vet ingenting om imorgon fast vi har aldrig så mycket inbokat.

Allt omkullkastas ju hela tiden.

Oklart om minsta sonen sagt upp sig eller blivit uppsagd.

Hur som helst förstår jag honom.

Fejkjobb är Italiens styrka. Att ge 800 i lön på kontrakt som lärling och sen 300 under bordet är skamligt. Jag blev ju också erbjuden det på ett dagis och gick min väg. Du jobbar 40/60 timmar och får detta skamliga förslag.

Sen blir de där 300 inte utdelade, för stackars chefen har ju så många utgifter. Inte för tvätt åtminstone för t-shirt och förkläden har min unge tagit hem och tvättat. Skamligt!

Hör att även stora affärskedjor gör så. Bypassar ersättningar och ”glömmer” betala in avgifter som ska gå till pension och annat smått och gott.

Som sagt allt omkullkastas på ett enda ögonblick.

Göra det bästa av nuet då…hur gör man det?

Jo, man tänker att man ska göra ett förslag till båda ungarna. Att vi drar till Sverige till sommaren. Om de vill stanna där; fine. Om de vill åka hem igen; fine det med.

Nuet i Italien är detta; FEJK!

Och jag är inte hård.

Jag är realist.