Ibland faller allt över mig.

Fast jag sitter i mitt happyplace med allt grönt omkring mig.

Solen som gassar och skölpaddorna som knapprar treklöver.

Ja, jag har varit och hämtat reslutatet av scintigrafin, jämfört det med det andra jag gjorde för hundra år sedan när jag var sjuk förra gången. Då fanns där inget förutom min skolios som ett barn kan se utan radioaktivitet.

Nu talas det om hyperfixation i skelettet. Googlar såklart och det kan ju vara allt från metastaser till artros. Blir illamående. Varför ska vi hämta hem sån här skit som man ändå inte förstår? Varför kan de inte bara skicka det till onkologiavdelningen dit jag ska nästa fredag? Allt är ju på samma sjukhus.

Skannar in allt och skickar det till onkologin. Tror inte att jag får något svar. Och nu blir det lång- jävla helg.

-Försök tänka på annat, säger sonen och klappar mig på axeln när han ser att jag är ledsen.

Jag försöker. Jag lovar.