Det frestar på att skriva att jag avskyr denna månad.

Jag älskar ju när svalorna kommer och allt liksom börjar blomma och sjunga och bubbla.

Och jag har flera vänner som fyller år denna månad. Men ändå…

Igår var jag ju deppig för det där resultatet jag ej förstod.

De svarade senare att jag får ta upp det med läkaren på fredag och att det går inte att diskutera via mail.

Ångrar nu att jag hämtade ut det. Kunde ha väntat, kanske, till nästa fredag. Åka dit tidigare och bara langa upp en stängd påse till vilken läkare som nu står på tur. Ja ja, sent att vara klok.

Senare grät jag över några vegetariska burgare sonen köpt som jag inte alls kan få ner hur jag än bakar in dem med sånt som jag vet går bra. Tänkte att denna mardröm aldrig kommer att ta slut.

Idag gick det upp för mig att det var den 21 april igår. Mors dödsdag.

Den påverkar mig fast det gått sex år.

Jag saknar henne fortfarande och den dagen är alltid en skitdag.

Att jag inte lär mig…

Mor som lämnade oss hastigt i stor chock.

Farmor, hon med den villkorslösa kärleken och kanelbullar, dog den 13 april 2011.

Året som jag sen fick cancer för första gången dog hon med magen full av cancer.

Klart att detta är en svår tid för mig på alla de sätt.

Där jag satt i min trädgård igår tänkte jag att även kvinnan som bodde här innan oss dog i cancer.

Hon var sjuk några år.

Ja, ni vet när man börjar tänka såhär. Inget bra alls.

Men iallafall.

Jag har svårt för denna månad.

Det var väl egentligen bara det jag ville säga.