Det är det som är grejen just nu.

Som jag måste göra för att läka.

Börjar min dag vid sex på morgonen och mediterar en så där 20 minuter som jag tänkt öka på lite snart. Ibland drar jag ett kort efteråt och de sista dagarna talar alla kort jag drar om musik och att använda min röst. Intressant!

Klockan 7 tar jag mina mediciner som jag blivit tillsagd att försöka ta samma tid varje dag. En är för magen och den ska tas på fastande mage så det passar perfekt.

Sen går jag tillbaka till sängen och kör lymfmassage och lite akupressur på olika ställen. Jag går över hela kroppen och knoppen får också en omgång. Därefter blir det några änglavingar och lite shaking innan kläder och frukost får starta allt.

På kvällen kör jag ett pass yinyoga som gått från 15 minuter till som idag 30 minuter. Det går bra. Otroligt bra.

Jag försöker bara hitta saker som jag tycker om att äta just nu annars är det klart att sonens ideer om Keto kanske inte är helt fel….fast säg det inte till honom.

Ja, tanken är den att jag ska komma på banan utan att andra ska få mig på fall igen.

Inga andras problem än mina får komma före.

Så ringer jag min systerson och jag får verkligen skärpa mig där för jag ringer alltid min systerdotter men aldrig honom. Där kan jag tänka mig att gå utanför min nu inrutade box. Det kostar bara lite tid.

Det är ett trevligt samtal. Fattar inte att jag inte går så oftare. Jag och telefoner.

Så säger han en sak. Han har semester i juli och skulle vilja komma hit.

Jag får panik och tänker;- ja, men visst! Det var ju tusen år sen han var här sist.

Sen skärper jag mig igen. -Nej, om inget annat händer, som stoppar mig, hoppas jag vara i Sverige då.

Han ser chockad ut.

Jag blir nästan ledsen och vill genast ändra om mina planer. Får verkligen ta tag i mig.

Herregud, vi kan ju resa tillsammans sen om han fortfarande vill. Italien finns ju kvar.

Jag har ju ändå bara den här skitiga, och i juli galna, bastustaden att erbjuda.

Nej, jag får verkligen hålla i mig själv för att inte springa i väg och hitta lösningar till andra.

Det NU innan gräset växer över och i mig som på bänken i hundrastgården!