Jag är rosenrasande, skitilsken, vansinnesförbannad idag.
Det började lätt retligt. Lång kö på blodprovningsmottagningen. Flera kvinnor som väntar barn som bara får knata förbi. Äldre människor som bara får knata förbi. That’s fine! Har som vanligt bara cancer ju. Ingen fara. Sätter mig där jag får plats. Försöker att inte se så trött ut. Väntar snällt på min tur. Det blir ju det till slut.
Sen är det den där ungen som säger att han minsann, i morgon, ska vakna i tid och gå ut med hunden och sen vaknar vid middag någon gång. Ja, han sover såklart när jag kommer hem. Jag får ta min stackars hund som håller på att explodera pga att han på endast vrålakuta fall bajsar i trädgården. Trädgården som dessutom är stängd då grannarna inte vill att han är där själv. Skitgrannar!
Fast jag gillar ju att jag kan gå ut en runda med honom igen. Gå doftrunda och ner och sitta lite på en parkbänk och prata med en kompis. Fast efter provtagningen är det som om min energi är slut. Märkligt! Eller inte.
Så vaknar ungen vid 11, tidigt jämfört med andra dagar ju, och säger att han absolut måste hitta en resväska som ligger i det förråd vi har ovanför taket i hallen som går in till mitt rum. Ja, för pappa behöver den. Han ska till Karaibien.
Va fan!
Samma människa som satte pinnar i hjulen för mig i fjor när jag ville flytta hem till min far i Sverige. Min far har jag förövrigt inte sett sen julen 2021 pga sonproblem och cancer.
Samma människa som sa sig ha satt alla sina pengar på en lägenhet han tänkte låta våra söner bo i själva men att de inte skulle äga den eller ens ha ägande rätt på den.
Samma människa som sa att han inte alls var gjord av pengar och därför inte kunde ge mig den klumpsumma (enligt min advokat liten) som var min rätt för att kunna starta om mitt liv i Sverige.
Samma människa som rabblade upp allt det han givit mig, som om jag var en prostituerad eller tillfällig inneboende och inte hans fru, och påpekade att jag egentligen var skyldig honom det tillbaka.
Samma jävla människa som avkrävde mig på 40 euro han spenderat på snabbköpet för att ”hjälpa” sonen.
Det aset ska alltså resa till Karaibien nu.
Kan bara önska att det går rakt på tvären.
Så får man verkligen inte tänka…men så gör jag!
🤬