Jag borde kanske han gjort det.

Stuckit iväg när det blev för svårt.

Gömt mig under en sten tills stormen lugnat ner sig.

Klart är ju att allt, precis allt har satt sig i min kropp som sen gör uppror genom att bli sjuk.

Tänker på det när någon säger; – akta näsan i solen!, denne någon var tvungen att få en godartad tumör bortskuren från näsan. Inte alls konstigt att den säger så.

Borde jag ha aktat mina tarmar???

Tuggat mat som bara främjade dem där jag satt under en sten?

Nä, man kan inte gå genom livet tänkandes på allt som kan göra en illa.

Då glömmer man ju att leva.

Inte heller kan man gömma sig under en sten när man har barn och tonåringar som inte mår bra.

Skulle ha varit skönt för mig men inte bra för någon annan…eller kanske inte ens för mig.

Jag skulle ha suttit där och undrat och oroat mig precis som om jag var med mitt i skottlinjen.

Blivit sjuk ändå.

För att akta sig i solen (där jag sitter ofta just nu för att tanka värme och D-vitamin) rekommenderas det att använda solskydd. Så råkar jag läsa detta av ; Dr Diamantis.

Att det rentav är bättre att inte ha något alls att smörja in sig med. Att man för att skydda sig bara bör hålla sig lite mera i skuggan kanske är grejen. Solstrålar får man ändå.

Vi lever i ett så komplicerat samhälle. Vi måste läsa på att, djupstudera allt.

Jaja, sitter lite i solen och lite i skuggan då.

Solskydd har jag ingen som helst lust att använda dock.

Plockar fram min beppehatt istället.

Det blir bra.