nya örhänge?

Googlar på det.

Lägger i varukorgen.

Plockar bort från varukorgen.

Behöver verkligen inte.

Har verkligen inte råd.

I mina smyckeskrin har jag tusentals örhängen.

Hur hagalen får man vara?

Jag har alltid gjort såhär: kollat in, hållit i saker och hängt tillbaka.

På den tiden jag gick i affärer så stannade sakerna/kläderna kvar i skallen. Om jag mot all förmodan sen bestämde mig och gick tillbaka kanske efter någon vecka var det nästan alltid att det inte fanns kvar eller bara i fel storlekar.

Nu googlar jag och sen jagar reklamen mig.

Spelar wordfeud och örhängena dyker upp.

Scrollare FB och där är de igen, mitt framför näsan.

Ett tjatande som jag har svårt att hålla emot.

De glittrar i finaste silver.

Kanske lite att jag är värd en premie? Jag ska ju bli opererad i käften. Kanske till och med två gånger. Borde vara medaljutdelning på det.

Bestämmer mig för att så är fallet.

Lite tröst. Plåster på såren.

Jag får en fotlänk också. Har jag aldrig haft. Någon sa det bara vara ”lösa kvinnor” som höll på med sånt.

Så jävla mansgrisigt och äckligt.

Det struntar jag i.

För det är jag värd.

Väljer att tänka; lösa = fria kvinnor. Såna som klarar sig själva. Såna som är starka och därför skrämmer skiten ur vissa väldigt små män.

Jag är ekonomiskt inte alls där men kommer dit så småningom. Ska bara slicka sår och ta igen mig. Sen så!

Då ska den där fotlänken glittra runt min fotled.

Vem vet om det inte blir lite klackar också då.

Jag sa lite, lägg märke till det!