Ja, jag skulle ha dressat upp lite och hade redan sminkat det som sminkas kan. D v s ögonbrynen. Ögonen bara rinner och rinner så det känns inte som en bra ide’ att blaska på med eyliner och mascara.

Jag skulle bara gå ut med hunden och sen så…då ringde mobilen. Det var min kompis som också ska dit. Hon upplyste mig om att det är en sån där obegriplig ”ekologisk” söndag igen. Detta innebär att min bil inte får cirkulera inom c-ringen. Med andra ord har jag körförbud i centrum idag. Ta bussen känns inte som en bra lösning. Jag måste först gå en bra bit (det är bra för mig att promenera). Ta en buss som kanske kommer kanske inte. Byta till spårvagn efter ett antal hållplatser, och frottera mig med folk på en vagn, som om jag har tur också dyker upp. Sen umgås (folk som jag inte sett på evigheter), kanske äta våfflor (gott ju!). Sen ta hela resan tillbaka hem. Funderade ju på det om och om igen. Alltså, jag går ju här och drar dag ut och dag in. Kom ur din bubbla för sjuttsingen Marika!!!

Rumpan vann. En tvättmaskin blir körd och jag sitter här och kollar bilder istället.

Funderar mycket på det där med bilder. Att det aldrig blir som jag ser det på bilden. Som om jag beställt hem något jag inte alls vill kännas vid för det är så vansinnigt annorlunda när det väl kommer. Att ingenting blir som jag tänker.

Har tagit flera bilder på ett träd. Pimpar det sen för att sätta in det på instagram. För det är INTE alls som jag sett det. Fel sorts mobilkamera? Kass som fotograf? Ska man testa riktig kamera igen kanske?

Jag gick runt trädet flera gånger som en riktig proffsfotograf går runt en modell.

Hunden var högst motvillig för han tyckte inte alls att de rätta dofterna fanns just där jag jönsade runt. Dofter är alltid på något helt annat ställe än dit jag vill. Så är regeln.

Helt plötsligt såg jag steglitsen där. Ja, jag såg den häromdagen också fast i ett annat träd och väldigt nära oss. Fast då hann jag inte få upp mobilen och av någon anledning har jag fipplat bort kameraikonen också så jag glömmer varje gång hur man ska svepa upp för att kunna ta bild.

Såklart hinner jag inte alls fånga den lilla färglada fågeln med min vapendragare som vill åt andra hållet och mitt ständiga fipplande. Det säger sig självt.

Så minns jag ett inlägg jag skrev om steglitsen jag hittade död i min trädgård. Tänker att det var förra året. Blir förfärad när jag ser att det var tre år sen exakt. Beviset finns här; Saker jag inte förstår; Hur är det ens möjligt att tre år försvunnit på detta vis?…

Jag läser om steglitsen på nätet, då jag ju alltid letar efter budskapet. För mig är fåglar mina personliga budbärare. Men jag hittar inget om den i Solögas bok. Däremot att den finns med på Raphaels målning Det sägs att det var kristus blod som färgade dess huvud rött då fågeln drog en tagg från törnekronan ur hans panna. Lämpligt att den kommer hit just till påsk.

Eftersom jag älskar sagor dras jag till denna; Den modiga steglitsen, då jag letar vidare.

Jamen visst, den kommer ju med solen.

Solen är på väg in i mitt liv.

Så måste det vara när man hittar en levande steglits.

2021, när jag fann den döda rasade mitt liv strax ihop därefter. På många olika sätt.