vill jag helst inte komma ihåg.

Den var alldeles för turbolent.

Men så kommer jag på att man ju dock kan välja själv vad man vill minnas av den.

Som till exempel:

-tv:n funkar igen, ha ha ganska roligt faktisk. Att det var så enkelt att lösa.

-sonen tog, efter bråket med grannen, fasta på att han behöver utlopp för sin ilska och skrev in sig på boxningen igen. Så bra! Det är som en liten stödfamilj den där boxningen. Det vet jag sen innan när han gick där. Men det bästa är ju att sonen ser klart vad han behöver nu. Vilket elefantsteg han har tagit alltså!

-andre sonen (som blivit delegerad att gå på möte i bostadsrättsföreningen och där får ni låtsas att ni inte märker det styng av irritation över att jag inte ens blivit tillfrågad. Jag bor här. Det gör inte sonen. Vet redan svaret om jag skulle fråga varför och det är så förnedrande att vi låtsas om att det inte existerar. Okej?) fick höra av bostadsrättsadministratören att han hört att vi bråkat med ”idioten”. Detta innan min son hinner säga något. Administratören bor intill galningen och hans dotter (han har tre små flickor) hörde alla hemska ord. Han blir också chockad över att höra om den kastade snäckan. Administratören ber oss vara försiktiga för den typen är inte att lita på. Känns skönt att få bekräftat även från andra att den skrikande mannen skulle behöva ta hand om sitt inre mående istället för att kasta skit på andra. Även om jag tänker att jag måste hålla uppsikt över min hunds skällande. Giftiga matbitar är jag fortfarande rädd för.

– var på sjukhuset för att hämta medicinen och få sprutan igår. Som vanligt ingen respekt för tid. Vi har slutat att skynda oss för att komma dit. Ingen mening med att försöka när man ändå får vänta ibland upp till över en timme. In till läkaren kommer man ändå. Är ju en utav VIP-namnen på listan ha ha ha! En konstig känsla infann sig när samma specialiserande läkare som förra gången frågade varför jag gjort ekg. Det var ju hon som skrev ut den till mig sist jag var där. Det säger jag också och hon rycker på axlarna medan hon knappar in mina provresultat på tangentbordet. Allt är bra. Allt är lugnt. Bara känslan av att de ibland inte riktigt vet vad de sysslar med far igenom mig. Tur att det bara är en känsla.

På chemioavdelningen där jag får min spruta tycks det vara mer sjuka än vanligt. Fler i så dåligt skick. C bekräftar senare min känsla. Hon berättar om en kvinnan som såg ut som ett levande skelett.

När jag står där och väntar kommer jag på att jag kan tänka på den där bubblan, jag gjort i av mina många healing sessioner, som ska skydda mig. Det ska räcka med att tänka bubbla för att inte sugas med i ångesten där inne. Här får ni tycka att jag är hur flummig som helst för det fungerar faktiskt. Så härligt!

-klippte gräsmattan och är såååå nöjd med min nya gräsklippare. Glad att jag köpte den. Klappar mig själv på axeln för det.

För övrigt har jag lekt taxi för mina söner. Försökt hitta parkering (den som har kört bil i Rom vet vad jag pratar om) för att besöka min svenska församling, misslyckats och kört till mataffären istället. Man kan kanske säga att jag tröstäter nu när jag äntligen kan äta allt igen ha ha ha!

Och sen har jag stått ofta med näsan i busken som just nu doftar himmelsk.