Det börjar som en skakning på nedre botten.

Eller nej, från tredje våningen i huset intill vårt.

I måndagskväll fick jag föraningen om vad som komma skulle. Ett hyschande och ett ”gå in med dig!” ovanifrån då min hund precis kommit ut och skällde på någon som gick i vår port. Antar att denne någon var en hund. Tittade upp och tyckte mig se kvinnan på tredje våningen skynda sig in.

Igårkväll fick jag det bekräftat. Strax efter nio brukar vi ta en runda i trädgården och sen brukar hunden gå in och lägga sig. Något fick honom att köra igång sitt skällande. Förmodligen en hund igen.

Då startar skrikandet från balkongen på tredje våningen där kvinnan hyschat kvällen innan. Nu är det mannen med den sura uppsynen. Han gapar om min hund som skäller dag och natt. Jag vet att jag inte bör svara tokstollar ändå gör jag det. Försöker förklara hur befängd hans anklagelse är. Han lyssnar inte utan fortsätter skrika om hur han inte står ut längre. Hur han betalar skatt (vad det nu har med saken att göra och jag tänker att om jag bara hittade ett jobb till min hund så skulle han minsann också betala skatt). Att jag kan ta och åka hem till mitt land med mig ( där blir det som vanligt konstigt för mig precis som när det hände sist). Min äldste son, som just vaknat då han kört hårda pass på jobbet och är igång med en sen kvällsmat, kommer ut. Uppeldad och provocerad av oförskämdheterna mannen kastar ur sig går han också igång. Mannen skriker att min son borde gå och jobba. Lite skoj låter det för han har ju ingen aning.

Ett skrikande utan dess like gör att hunden försvinner. Senare hittar sonen honom långt in under rosmarinbusken i hörnet längst bort.

Alla hör. Ingen säger något. Utom tjejen som bor rakt över. Hon undrar där vi går och lyser med mobilerna efter hunden vad som hänt. Hon trodde att det var tjuvar.

Tjejen berättar att mannen angripit henne också men då hon är advokat skrev hon honom lite på näsan med lagarna som gäller för hundar och husfrid och nu är han tyst.

Vi talar en stund och det känns skönt att inte vara ensam. Vi kommer överens om att ligga lågt är det bästa. Risken att få giftiga köttbullar nerkastade till våra hundar är alldeles för stor. Och galningar det finns det ju här.

Märkligt i hela denna historien är att mannen själv har en hund. En Staffordshire bull terrier som tydligen inte får vara på balkongen och skälla. Hunden är bäst i klassen. Precis som sin husse.

I morse berättade sonen att mannen även kastat något mot honom. Vi ser inget på marken vid garaget.

Senare hittar sonen en snäcka som gått i två delar vid vardagsrumsfönstret.

Vilken tur att han inte var så pricksäker.

Vad var det jag sa om giftiga matbitar? Hu!