Läste häromdagen att Jujje Wadenius gått ur tiden.

Genast gick mina tankar till denna sång;

En låt jag ofta har ringande i mitt huvud. Har alltid tyckt om den.

Men Wadenius var ju så mycket mera. Otrolig musiker. Varm medmänniska har jag också förstått att han var.

Och vem minns inte denna;

Bara som för att lite smaka på en liten del av det han gjort kommer det en icke-barnlåt här;

Samma dag som Jujje dör försvinner också Alex Zanardi.

En annan fantastisk människa och för mig förebild.

Jag skrev om honom här då jag precis påbörjat min första cancerbehandling.

Det finns ingen bild i det inlägget längre för tydligen plockade jag bort det när jag rensade.

Alex råkade ut för en svår olycka igen 2020 och har sedan dess legat helt paralyserad med bara ögonen som kommunikationsmedel vad jag förstått.

Så sorgligt.

Han förblir ändå ett sånt där ljus och jag ser att det är så för många.

Det han sagt om att ”koncentrera sig på det man har” istället för ”det man förlorat”.

Exakt så!