Läser om hur man ska ta tag i saker. Gå ut och göra det man drömmer om. Inte bara sitta och vänta på det.
Jag blir så trött på sånt emellanåt. Speciellt som jag känner det i vissa tider av mitt liv. Som nu.
Jag vet inte. Eller förstår inte riktigt själv vart jag vill.
Som om jag står och stampar när jag egentligen borde ta fart.
Och göra vaddå?
Något annat…
Det är då jag får en låt i huvudet igen.
Den bara dimper ner.
Som en helt klar bomb.
Precis så.
Varken mer eller mindre.
Det är ju det jag vill.
Pranayama i Rom 
Jag älskar den! Älskar hur Barbro sjunger den. Älskar känslan jag får i mig då hon sjunger den. Apropå dagens bloggtia om inspirationskällor. Detta är en klockren sådan. Hoppas att du kan fånga rätt känsla, den känslan som för dig framåt (om du vill åt det hållet) eller håller dig stadigt i båten (om du vill känna stabilitet). Kram!
GillaGillad av 1 person
Tack! Jag vill framåt. Det är jag klar över. Kram!
GillaGilla
Kära Marika! Ibland känns allt prat om att ”ta tag i livet” bara stressande när man egentligen försöker förstå vad det är man längtar efter. Men kanske är det just där, i låten som dimper ner utan förvarning, som svaret finns. Älskar Leva livet med Lill-Babs!!
KRAMAR till DIG! Anna
GillaGilla