Det är den allra bästa. När man bara liksom kan använda sig av det som finns till hands och göra det till en improviserad lektion.

L, som skrämt Lille Skutt sådant häromdagen genom den där förfärliga killeken han alltid kör med Wish genom att trycka in sina fingrar i sidorna på honom som gör att hunden morrar sitt värsta killmorr och skäller även för att understryka att han inte vill, är hemma idag. Pressa-ut-leken kallar L den. Jag har redan sagt till honom att jag inte gillar att han gör så när det är en ny lite kille här som kanske inte riktigt kan ta att den han ser upp till ryter till som det värsta lejon. Och så bara gör L det ändå. Scott kissar på sig. Jag blir arg men måste hålla mig såklart. Det hjälper ju inte med mera ilska.

Naturligtvis blir han chockad. Naturligtvis måste vi jobba med ännu en rädsla.

Så L närmar sig nu försiktigt. Han vill inte bli ett monster även om han sa så när han var liten. Denna kille som ville vara tuff pratade med hästar och fick alzheimerdemoner att ge sig av. Klart att han kan vinna en valps hjärta. Utan pressa-ut-leken förstås.

Så han lägger sig på golvet. Smyger ut och sätter sig nära nära när jag gör min yoga med Scott tryckt tätt intill.

Vi kommer överens om att vi kanske ska gå en promenad tillsammans sådär med varsin hund. Innan det blir 200 grader igen.

Så då gör vi det.

Ingen lång runda för Wish tycker det är tungt redan. Han är förvisso peppad av att vi är två människor. Det blir lite mera flock av det hela så vi tar en minirunda i Mimosaparken under träden. Under träden för att parken redan badar i sol trots att klockan inte ens är nio.

Hemma dricks det floder av vatten.

Sen lägger sig Wish framför fläkten. Han har nog insett att den inte är så dum ändå.

Om Scott är botad från L-skräcken. Nej, inte än. Får torka kiss igen när jag varit och hämtat kaffe på köpcentrat och lämnat de tre killarna själva.

Han och kisset ligger i mitt rum och trycker.

Men men…vi ger oss inte så lätt.