Idag har han alltså varit hos oss i två veckor, denna lilla fina valp.

Otroligt som ens liv kan förändras när man tar ett litet beslut som kommer från hjärtat.

Jag som sett framför mig en sommar med ömsom simning i poolen (ja där är motionssim tidigt på morgonen eller klockan 18 på kvällen) ömsom havet hade på något konstigt vis gjort ett annat val helt i linje med detta nya genom att köpa en duschpistol till trädgården. Det blev väldigt bra.

Ja, för tidigt på morgonen ägnar jag mig åt hundarna. Det är enda tiden vi kan ta extra promenader på som passar Wish också. Innan det blir alltför varmt.

Klockan 18 har jag hört att det är fullt av folk som simmar för att man då kommer från jobbet och dessutom simmar man i galet varmt vatten.

Havet vill jag inte ens tänka på. Det går alldeles för många timmar åt till det och min Lille Skutt hänger mig i hälarna och gör att jag far runt som en skållad råtta, när jag är ute på shoppingrunda för sånt som behövs eller mitt jobbuppdrag som jag lyckats få ihop till två timmar, för att komma hem så snabbt som möjligt.

Vi håller ju fortfarande på med inskolning. Och som sagt så finns havet kvar även senare. Till och med bättre. Simma kan jag göra på vintern när vi har kommit lite mera till ro här hemma.

Det går framåt med inskolningen såklart.

Nu äter Scott ur sin egen skål. Käkar sina egna tuggisar utan att försöka stjäla Wish’s (kan lova att Wish blev chockad första gången och bad mig om hjälp). Går snäppet bättre i koppel. Kommer och sätter sig vid dörren istället för att springa runt runt i koppelångest när vi ska gå ut. Han är också lite mindre rädd för min äldste son. Det är förresten inte bara honom han är rädd för utan skyr alla män utom min yngste son. Han var ju med honom då vi åkte hit för två veckor sedan. Det verkar ha etsat sig fast.

Han lyfter oftast höger öra men det händer att båda sticker upp som de enligt regelboken ska.

Han försöker leka med sköldpaddorna men de bara kryper ihop och gömmer sig i skalet och är allmänt tråkiga. Så då tuggar han lite på vattenmelonsskal de lämnat kvar, samt lite nedfallen frukt. Både från granatäppelträdet och persimonträdet.

Efter lunch hänger vi i vardagsrummet framför den fläkt som står där. Då slappnar Scott av på riktigt. Fast han är ändå alltid med när jag reser mig för att gå och hämta vatten eller för att gå på toa. Alltid redo liksom.

Sen borstar vi päls, tänder eller någon annan rengöring som är nödvändig och Scott har visat sig vara så lätthanterlig där (det har jag säker nämnt men tjatar ju som vanligt med sånt jag är glad för). Därefter blir den en stunds träning i trädgården. Vi håller på med små lätta saker som att alla godisar inte är för en valp och att vänta på sin tur. Det är svårt och det kan hända att Lille Skutt landar på Wish som är otroligt tålig. Det ska gå ganska långt innan han ryter till.

Märkligt ändå att det som jag trodde skulle vara det svåraste, d v s förhållandet Scott /Wish, är det som flyter på allra bäst. Scott får till och med trycka sig in i duschen när Wish ligger där. Jag kan inte sluta förvåna mig.

Vi avslutar dagen på min säng, Scott och jag, med luftkylaren på.

Senare klättrar han själv ner för rampen jag köpt. Jag har länge funderat på att köpa en sån, för sängen är för hög för Wish som ibland vill ligga där en stund på vintern, nu har jag alltså slagit till. Scott känner sig så pass trygg att han, under natten, går ut i trädgården där Wish ligger för att knapra på en boll (vi har snart inga bollar kvar) eller bara ligga där ute med storebror en stund för att sen komma tillbaka till mig.

Det är ju klart tryggare när jag sover för då far jag inte omkring okontrollerat. Det förstår ju vem som helst.

Så visst kan man säga att vi gör framsteg här.

I den takt som värmen tillåter förstås.