Jag har läst hört färdigt Haren och jag. Den var helt i min smak. En fantastisk berättelse. Vackra beskrivningar och insiktsfullt berättat. Jag menar jag har länge funderat på det där vad det gör med alla vilda djur när vi dönar på med ljus och ljud som står på dag och natt. Hur vi invaderat deras områden och tror oss ha rätt att sen ta bort dem när de ”skadar” våra trädgårdar.
Jag fick frågan om boken är sorglig. Svaret är; Ja! Det finns sorgliga inslag. Sorgligt såsom livet är. Vissa av oss dör unga. Så är det för harar med. Vissa av oss lever tills vi hinner bli döva och blinda. Så är det för harar med. Eller kanske de dör innan men för hundar som vi har helt i vår värld på våra villkor, är det ju så.
Jag blev så sorgsen när jag upptäckte att Wish inte längre hör alla bud och brevbärare som ringer på. Det påminner mig ytterligare om hur gammal han blivit. Det är fullt normalt och jag tvingar mig själv att tänka att; – så lär han iallafall inte valpen att okynnes-skälla. Fast ledsen för han inte hör så bra längre det är jag.
I Haren och jag beskriver författaren hur hon gör små ändringar hemma för att haren inte ska blir rädd, skada sig eller flytta därifrån. Hon är väldigt mån om att allt ska bli på harens villkor. Den får inget namn. Hon gullar inte med den utan låter den komma själv. Av respekten för ett vilt djur. Ett vilt djur som är fritt att komma och gå som det behagar.
Chloe Dalton modifiera för hararna som jag modifierar för mina hundar.
Som den där rampen jag köpte. Scott traskar lätt upp och ner för den.
Wish har än så länge bara givit den en liten misstänksam blick. En blick med de där mörka corgiögonen med sned blick, när de är väldigt väldigt skeptiska, som bara en corgi har.
Han kanske aldrig kommer att acceptera den. Då får det vara så.
Ja, jag rekommenderar verkligen denna pärla till bok.
Själv är jag sååå tagen av den.
Jag kan bara säga; – Läs Haren och jag av Chloe Dalton för böveln!!!
Det kan ju vara så att jag är hemsökt av harar och därför uppskattar den så mycket.
Fast jag tycker ju att boken berör alla djurs plats och betydelse i våra liv på ett mycket vackert sätt.
Min son har köpt en ny tändare…eller om han fått den av tobaksförsäljaren…vet ej…till sin, numera, oändliga samling tändare.
Ser ni vad jag ser?
Visst är det ett ytterligare tecken…
Pranayama i Rom 
Hej Marika!
Ja, det var ju jag som frågade om den var sorglig, och det var som jag trodde då, det räckte att jag läste beskrivningen på boken för att jag skulle ana det.
Sen har du helt rätt, sorgligt som livet också kan vara, men det är inte alltid jag orkar tänka på det eller läsa om det, och när det kommer till djur är jag en riktig sucker på att hantera sorgliga händelser
Annars låter det som en väldigt fin bok, så vi får se om jag ger den en chans 🙂
Jag förstår verkligen dina känslor angående Wish, det är en sån smärtsam tanke att hantera när våra djur blir äldre och lite skröpligare, och tanken att dom inte alltid ska finnas i vårt liv är hemsk. Jag har ju gått igenom den smärtan ett antal ggr och det är lika jobbigt och tungt varje gång, usch jag kan knappt prata om det här utan att känna tårarna bränna ❤
Vilken fin ramp för vovvarna 🙂
Kram till er!!
GillaGillad av 1 person
Förstår hur du tänker och jag har också varit tveksam många gånger att läsa eller se filmer som jag vet kan trycka igång gammal sorg. Fast jag är ju också en fan av de som räddar eller tar hand om djur på ett fint sätt. Det vinner för mig. Tack! Kram
GillaGilla
Tack för tipset om boken. Förstår att det är en bok som berör och det ger en speciell känsla.
Visst åldras våra fyrbenta vänner och då får man underlätta för dem i den mån det går. En ramp är ju perfekt för den som vill ta sig upp. Sedan vet jag att vissa hundar inte alls gillar dem.
Kram
GillaGillad av 1 person
Jag misstänker att Wish inte gillar rampen. Men han tycker ju inte om att vara i sängen när det är varmt heller så vi får se. Kram
GillaGilla
Vilket sammanträffande, skrev nyss som svar till din kommentar att jag kan mycket mer om harpaltar nu efter jag har läst boken, som att mamman bara ammar den två? gånger per dygn tror jag och den ligger och trycker så länge.
Tänker på den lilla harpalten i min rabatt, kanske mamman har flyttat den nu, annars ligger det lilla livet där och gömmer sig.. Jag har blivit så blödig för alla djur i det vilda och trött på att vi människor tar för givet att världen är vår.
Kram Ulrika
GillaGilla
Jag vill gärna läsa boken, även om jag kanske har ett djurintresse som är något svalare än ditt. Jag älskar djur, särskilt våra fjäderfän, men jag har inget problem att klippa mördarsniglar t ex. Jag var vegetarian för att jag hade sett en slaktad kyckling för mycket som sprang omkring utan huvud, så det talar förvisso för att jag känner lite mer än medel för djuren då jag tänker efter? (Fast å andra sidan är jag inte vegetarian längre…) Tack för tipset, iallafall! Kram.
GillaGilla
Hej Marika! Så fint att läsa dina tankar om boken! Jag blir verkligen glad att du tyckte om den. En liten pärla!
Vill tipsa dig om en annan bok som var helt fantastisk! Sällsynt kloka varelser av Shelby Van Pelt. Den handlar om Tova Sullivan, som arbetar som städerska på ett akvarium och utvecklar en ovanlig vänskap med Marcellus, en gigantisk stillahavsbläckfisk. Bläckfiskar är intelligenta!! Är säker på att du skulle gilla den.
Jag tänkte faktiskt på dig igår när vi hade gäster. En stor hare kom och satte sig på gräsmattan och tittade på oss när vi satt och åt. Lite kul!!
Och Wish… ja, de där små förändringarna hos våra gamla vänner känns verkligen i hjärtat. Jag gjorde en ramp till Teddy, vår lilla hund som vi hade. Tidigare hoppade han alltid upp i sängen, men på slutet fixade han inte det.
Och tändaren! 😂 Jag håller med!! Man kan ju börja undra om hararna faktiskt försöker kommunicera med dig på något sätt.
KRAM till dig! Anna
GillaGillad av 1 person
Åh tack! Jag har ju sett en film om en vänskap med en bläckfisk. Bläckfisken och jag, tror jag den heter. Ser nu att boken du tipsar om också finns som film. Alltså, igår läste jag om en harpalt min bloggvän Ulrika hittade i rabatten och så den där haren som tittade på er. Kan inte sluta tänka hare hahaha! Kram och tack igen!
GillaGilla