Jag har läst hört färdigt Haren och jag. Den var helt i min smak. En fantastisk berättelse. Vackra beskrivningar och insiktsfullt berättat. Jag menar jag har länge funderat på det där vad det gör med alla vilda djur när vi dönar på med ljus och ljud som står på dag och natt. Hur vi invaderat deras områden och tror oss ha rätt att sen ta bort dem när de ”skadar” våra trädgårdar.

Jag fick frågan om boken är sorglig. Svaret är; Ja! Det finns sorgliga inslag. Sorgligt såsom livet är. Vissa av oss dör unga. Så är det för harar med. Vissa av oss lever tills vi hinner bli döva och blinda. Så är det för harar med. Eller kanske de dör innan men för hundar som vi har helt i vår värld på våra villkor, är det ju så.

Jag blev så sorgsen när jag upptäckte att Wish inte längre hör alla bud och brevbärare som ringer på. Det påminner mig ytterligare om hur gammal han blivit. Det är fullt normalt och jag tvingar mig själv att tänka att; – så lär han iallafall inte valpen att okynnes-skälla. Fast ledsen för han inte hör så bra längre det är jag.

I Haren och jag beskriver författaren hur hon gör små ändringar hemma för att haren inte ska blir rädd, skada sig eller flytta därifrån. Hon är väldigt mån om att allt ska bli på harens villkor. Den får inget namn. Hon gullar inte med den utan låter den komma själv. Av respekten för ett vilt djur. Ett vilt djur som är fritt att komma och gå som det behagar.

Chloe Dalton modifiera för hararna som jag modifierar för mina hundar.

Som den där rampen jag köpte. Scott traskar lätt upp och ner för den.

Wish har än så länge bara givit den en liten misstänksam blick. En blick med de där mörka corgiögonen med sned blick, när de är väldigt väldigt skeptiska, som bara en corgi har.

Han kanske aldrig kommer att acceptera den. Då får det vara så.

Ja, jag rekommenderar verkligen denna pärla till bok.

Själv är jag sååå tagen av den.

Jag kan bara säga; – Läs Haren och jag av Chloe Dalton för böveln!!!

Det kan ju vara så att jag är hemsökt av harar och därför uppskattar den så mycket.

Fast jag tycker ju att boken berör alla djurs plats och betydelse i våra liv på ett mycket vackert sätt.

Min son har köpt en ny tändare…eller om han fått den av tobaksförsäljaren…vet ej…till sin, numera, oändliga samling tändare.

Ser ni vad jag ser?

Visst är det ett ytterligare tecken…